torsdag 12 februari 2015

#Godsisstopp?

Har ni hängt med i eller hört tala som snackisen #godisstopp?
Det började med att Göteborgspostens chefredaktör Frida Boisen skrev den här artikeln: http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/frida-boisen-nu-borjar-godisstopp/

Artikeln handlar om att vi svenskar äter för mycket godis, att magsäcksoperationer för fetma blir allt vanligare bland barn/ungdomar, att läkare gått ut och påpekat att vi borde äta mindre sött, att vi som individer helt enkelt ska ta ett större ansvar för att förebygga övervikt och ohälsa. Och därmed inför hon ett godisstopp i februari månad och den som vill kan haka på under hashtaggen #godisstopp. Så startades upproret och många hänger på, därav många kändisar, det tipsas om det på Facebook, och man kan följa uppropet på Twitter, Instagram etcetera.


Men det har kommit motreaktioner också. Bland annat den här artikeln av Jonna Sima i Amelia: http://blogg.amelia.se/kronika/2015/02/04/jonna-sima-om-varfor-godisstopp-ar-sa-krankande/
Intressant, läs gärna!

De som inte gillar #godisstopp verkar dels vända sig emot att någon i maktposition, som en chefredaktör för en stor tidning är, ska försöka sig på något bestämmande över andra människors ätande, dels att GT står för någon sorts dubbelmoral där man bland annat delat ut korv vid en vegetarisk festival, har sina annonsplatser vid Max, och så vidare, samt att vissa vänder sig emot att man ännu mer spär på den hälsohets som tycks råda i vårt samhälle idag.


Själv tycker jag själva diskussionen är skitintressant, och kan väl personligen inte ställa mig bakom någon sida till hundra procent. Men jag lutar nog åt en sida ändå.... Gissa vilken? :)




Själva intentionen med Frida Boisens #godisstopp är egentligen jättebra. Vi äter säkert alldeles för mycket onyttigheter i Sverige, liksom i andra länder, och socker leder till övervikt som i sin tur kan leda till olika följdsjukdomar som dels skapar lidande för den drabbade, och som dels kostar samhället en massa pengar (liksom andra sjukdomar där livsstilsfaktorer påverkar, t.ex. alla sjukdomar som komplikation till rökning). Att föra upp en diskussion om våra livsstilsvanor tror jag är bra, därav kan jag tycka det är positivt all den uppmärksamhet som intiativet #godisstopp fått. Alla kampanjer som är bra för folkhälsan är väl positivt?


MEN
mitt stora men, är att jag dels själv är emot allt vad förbud heter när det gäller mat, träning, hälsa, vikt och sådant. Och det handlar väl mest om min personliga historia med många år, (ca 6 år för att vara mer exakt) av ätstörningar. Jag tror inte på några som helst förbud mot olika sorters mat, t.ex. fett eller kolhydrater, eller mot godis, fika etc. 
För mig (och jag tror för många andra) är det så att förbud bara skapar en stress och en inre ångest, man känner sig SÅ misslyckad när man inte lyckas stå emot sina frestelser, och om man 'faller' tycker man att man kan skita i allt och bara vräka i sig godis istället.
Jag tror mycket mer på en hållbar livsstil alla dagar, alla månader, året runt. För vad spelar det egentligen för roll om man har ett godisstopp i 28-dagar om man resten av året inte bryr sig och fortsätter vräka i sig godis?
De personer som jag ser som förebilder, som jag tycker är 'sunda' sysslar inte heller med några förbud eller konstiga dieter. De äter sig mätta och nöjda på vanlig mat (och ja, de äter bröd och kolhydrater), tränar regelbundet och unnar sig godis och fika då och då men inte till någon överdrift.

Sen, för andra människor, kan säkert detta godisförbud vara en jättepepp och en kick-start till att få lite självförtroende att man kan leva utan socker, och dessutom kanske man blir av med sitt sötsug om man låter bli godis i en månad, och då är det väl jättebra.
Men för mig, med min historia, funkar det bättre att försöka ha en sund grundlivsstil och sen äter jag någon liten chokladbit nästan varje dag men jag vräker aldrig i mig. Godis är inte något förbjudet och inte något så väldigt känslomässigt laddat längre. Jag känner mig inte 'dålig' när jag äter en chokladbit, och tycker inte mig ha anledning att göra det heller. Och jag har aldrig mått bättre än när jag inte mixtrar med maten, jag äter numera 'fel' kolhydrater hela tiden: vitt ris, vit pasta, bröd och mår PRIMA. Är i en sådan balans i kroppen som jag var långt ifrån när jag levde med förbud, då hetsåt jag istället (ibland) glass, kakor, godis och sånt när jag kom hem från jobbet för att jag var så jäkla trött, hungrig och sötsugen.
Sådant gör jag aldrig längre, och därför tror jag inte på förbud överhuvudtaget.

Och dessutom, vilka tror ni främst nappar på en sådan utmaning som #godisstopp? Jo, min erfarenhet, och det jag snokat runt på ämnet nu när jag researchat lite, är ju att det är ju de som redan är rätt så hälsosamma som hänger på på en sån här grej, och kanske inte de som verkligen skulle behöva det.

Hälsohetsen är på topp, och de som redan 'hetsar' hakar på ännu en sådan här grej. De som redan tränar 6 dagar i veckan, de som äter LCHF, 5;2 dieter, kolhydratneddraget, de som är inne i ekorrhjulet av 'hälsomat' och sånt, det är de människorna som som blir mest pepp av en sån här grej. Tror jag. Och tyvärr ingår nog ganska många då som har en skev syn på sig själv och sin kropp, som verkligen inte behöver hetsa mer, som får ännu ett krav att leva upp till. Unga tjejer som redan har tusen krav på att leva 'rätt' och nu får krav etttusenett som kanske stjälper dem över kanten. Som jag har förstått det är undervikt ett lika vanligt problem bland unga tjejer som övervikt? (Vet dock inte om detta stämmer?)

Tyvärr är det väl så i Sverige att hälsa börjar bli en klassfråga där vissa går till sådan överdrift, det är fitness och selfies på gymmet, bara magar på Instagram och man tränar och äter för att kroppen har blivit ett projekt där man vill visa upp hur lyckad man är, att man duger, att man kämpar hårt, att man kan ha kontroll över den egna kroppen.

Sen har du ett annat läger som inte bryr sig ett skit om hälsa, som inte vill trängas med alla supermänniskor på gymmet, som inte vill eller har råd att köpa träningskläder och gymkort för flera tusen i månaden, som inte bryr sig något alls om att inhämta kunskap om hur kost och träning påverkar hälsan.
Och det känns som att glappet blir allt större.




Just för att jag tror att den psykiska ohälsan bara blir större och större delvis på grund av den hälsohets och de kroppsideal vi har i Sverige idag, så tycker jag faktiskt det är ett problem värt att ta på minst lika stort allvar som det om övervikten.


Så tillslut, min sammanfattning blir att jag faktiskt inte vet om jag tycker #godisstopp är en bra grej eller inte. Jo, bra att man får upp livsstilsdiskussioner på agendan, men jag tror inte att ett godisstopp i en månad för de som redan lever ganska hälsosamt är det som kommer att göra oss till ett friskare Sverige.
Jag tycker det borde pratas mer om hälsohetsen och psykisk ohälsa istället.


Kärlek! /ia


Inga kommentarer: