--

Och idag är jag glad för något sånt där som jag inte borde vara glad över, eller i alla fall inte öppet borde berätta att jag är glad över, om man är ute för att kamma hem frisk-poäng.

Men det skiter jag i.

Så: jag är glad för att jag, igen, kommer i mina ”är du tjock-eller-smal” – jeans. Mina april/maj-07 jeans. Mina storlek 24 jeans. Som jag i våras och somras trodde det var helt omöjligt att nån gång mer i livet kunna klämma i sig i igen. Sorgligt och frustrerande.
Men nu sitter de som ett smäck. Och jag är glad. Lite lön-för-mödan-tänk. Äntligen ger slitet lite resultat-tänk.

Jaha, hon är knäpp/tragisk tänker du. Njae, jag skulle hellre kalla det för att jag är ganska präglad av ett tankesätt som lyckats etsa sig fast i min hjärna ganska hårt.

MEN det är en stor skillnad på att bli glad för en sån här grej, och på att detta skulle vara det enda som betyder något. Kanske är det som är skillnaden på friskt och sjukt? Jag blir glad av detta, men det betyder inte allt. Är inte hela min dag. Vänner (fin lunch med Zara idag, tack!), skolan, Gud, familj, drömmar, längtan, fritidsintressen osv. är också saker som påverkar mitt mående. Vikt kanske fortfarande är för viktigt (haha ordvits!), att jag fokuserar för mycket på det. Men jag jobbar på att det inte ska betyda allt… och det gör det inte heller längre. Hoppas jag.

/ia