sitter och sorterar gamla foton. det var ungefär vad min hjärna klarade av ikväll. (får plugga imorn) och det slår mig i hur tydligt jag kan dela in mitt liv i ett innan och ett efter. eller är det bara inbillning? inbillning i min hjärna som tycker att leendet nådde ögonen på ett annat sätt innan. (det är nog för att jag i min hjärna gör den tydliga uppdelningen som jag tycker jag ser det på bilderna också...)Men å andra sidan var det mycket yta då. Och det finns ett annat djup nu.
hmm...?
annat idag: jag blev så trött i benen att jag inte ens orkar vara nöjd.
men vi måste ju i alla fall vara dom coolaste! nånsinn.
/ia.
1 kommentar:
Ibland kan jag sitta och titta på gamla bilder på mig själv och så plötsligt kommer en bild som får mig att bli kall. Såna bilder som jag kan peka på och säga: "Här mådde jag så otroligt, förbannat dåligt!". Och på bilden är man med vänner och ler ett stort leende, som jag själv så tydligt ser är en ren lögn.
Det är alltid lika... slående... eller vad man ska säga. Underligt.
//Ylva
Skicka en kommentar