nöjd..?

En nöjd dag (till att börja med iallafall).

Då man kan lyssna på glad musik utan att tycka att det bara är fånigt.
Då man skiter i att plugga utan att få panik-stress av det.
Då man kan göra av med lite (mycket) pengar utan att tänka att de kommer ta slut.
Då man inte vet om man kommer hinna att träna eller inte men kan sitta ner och andas ändå.
Då man kan ha ro att äta långsamt, dricka mycket kaffe och läsa en icke-pluggbok nåra sidor, och njuta av det.
Då man kan se sig själv i spegeln, och inte ta så seriöst på hon som stirrar tillbaks, bara acceptera att man aldrig kommer bli modell-snygg. Fine ändå!
När man kan laga jättegod, riktig mat och njuta av att den är så god, och inte bry som om näringsinnehållet.
När man kan känna att det räcker med ett pass på friskis (orkade inge mer, haha)

Det bra/farliga med shopping är att man blir på bra humör av det. Det är ju iofs trevligt men farligt i ett konsumtionssamhälle. Man vill ju att glädjen ska komma från andra källor än att köpa saker.
Men hursomhelst nu när jag håller på att inreda min lägenhet så har jag ju tillfälle att handla lite prylar rätt ofta, utan att det käns onödigt. Idag blev det en fåtölj, en vit blomkruka och gardintyg (dalainspirerat). Och extra nöjd blir man ju såklart när man fyndar lite billigt och snyggt. Gött.
Har också handlat ett skönt träningslinne (det gamla var det 1000 hål i) och ett par supersköna byxor, (icke-jeans äntligen).
Så rätt nöjd med vad jag uträttat idag.

Är det nått man inte ska lägga för mycket energi på är det när man tycker nått är orättvist. Det suger liksom bara musten ur en. För vem har sagt att livet skulle vara rättvist?? Försöker, försöker sluta jämföra, vara nöjd.

Och jag får nog försöka sluta analysera mina humörsvägningar, man kan ju få huvudvärk av mindre. Och nu när vi psykiatri-praktiserar så kan man ju bli hypokondriker, jag kanske är manodepressiv-light eller nått : ) Eller så är jag fortfarande en pubertetsunge. Eller så är hormonbalansen inte den bästa.
Aja, de är väl bara att vara glad när man är glad, arg när man är arg och ledsen när man är ledsen helt enkelt.

By the way, (ska snart ge mig med detta långa inlägg, men det kanske beror på att jag är manisk ;) ) så går Lars Winnerbäcks Jag får liksom ingen ordning på repeat här hemma. Lars är en ungdomskärlek som aldrig rostar <3.>

/ia.

och kanske våga göra en liten crazy-grej. man måste ju lyssna på hjärtat ibland, eller hur?