Ia

Igår var de premiär för jogg i skogen. Åhh vad skönt det var, mycket bättre än asfalt och rullband. Speciellt glada blir mina benhinnor av detta. Om det bara torkar upp lite mer så slipper man dessutom se ut som en lerpöl när man kommer hem.

Och snart är denna aprilmånad slut. Tycker alltid att april är lite speciell på nått sätt, ofta lite jobbig. Men bra också. Folk brukar väl ha november depp men ja får mitt i april. Eller ja blir inte direkt deppig, däremot känslosam, humörsvägningar och tänker kanske lite för mycket existensiellt och hjärnspökena är alltid värst såhär på våren. Men denna april har varit lindrig, kanske för det fina vädret. Och vem blir inte lite nere av grå dagar, speciellt efter massa sol? Kanske mitt aprilhumör kan förklaras lite i denna fin fina dikt som säkert alla känner igen, i alla fall första strofen. Av Karin Boye:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.



Nu MÅSTE ja plugga lite seriöst och inte facebook spana. Vill bli klar med uppgiften idag så ja kan ha långhelg sen : ) På lördag har ja varit så duktig att jag bytt bort jobb för att kunna vara med laget och gå höghöjdsbana, blir säkert nice. Imorn ska jag dock jobba, drygt…

Fast förresten, på tal om facebook spana, hur skulle man annars få reda på nått? När man inte längre pratar med varann så får man tydligen snoka runt på facebook för att inte bli helt bakom flötet.

/ Ia. Karin Lena-Maria Kristina Lindström