tisdag 30 september 2014

Hopp och kärlek, hat och vapen

något jag tycker är konstigt, och då menar jag VERKLIGEN konstigt...det är hur vi människor kan vara så oerhört smarta men samtidigt så oerhört dumma, på samma gång.

och nu tänker jag stort, på människan som grupp, (på människan som djur?) och hur det ser ut i världen.

vi uppfinner det mesta, så sjukt tekniskt avancerade saker. snart kan vi allt. vi kan byta ut organ i kroppen hos människan och vi kan åka till månen. vi kan bygga fordon som tar oss över hela jordklotet på några timmar och byggnader så höga och långa och stora och djupa att man hissnar. det är inte längre några som helst problem att kommunicera med människor på andra sidan jordklotet och det krävs inte längre en mamma och en pappa och ett ligg för att få till ett barn.
hur länge ska jag fortsätta? motorer, elektricitet, rinnande vatten i kranen, flygplan, högteknologiska telefoner, avancerad sjukhusutrustning och säkert en tusen massa andra smarta saker som jag inte har en aning om.
allt uppfunnet eller uttänkt av människan med målet hur vi ska göra för att få en smartare vardag, en mer utvecklad värld.

samtidigt.
människan uppfann de högteknologiska vapnen. vi använder plast och kemikalier i vår vardag, förgiftar oss själva och vår natur. vi skjuter varandra och skickar missiler och bomber och kemiska massförstörelsevapen på varandras barn. vi torterar och halshugger.
atombomber. fossila bränslen. tusen E-ämnen i maten. barnarbete och barnsoldater. våldtäkt, mord. snabbt utarmar vi jordens resurser, gör den här planeten omöjlig att bo på för kommande generationer.
djuren och naturen, helt oskyldiga vårat vinstintresse och stora jakt på pengar, de drabbas. vi äter mer kött än någonsin. jorden värms upp i allt snabbare takt och det enda företagen kan tänka på: hur tjänar vi mera pengar? de rika i världen blir allt rikare. toppcheferna för allt högre lön och större bonusar. barnen i fabrikerna sliter och lider.
det finns en så utstuderad och planerad verksamhet i hur vi ska kunna skada varandra i så stor utsträckning som möjligt. och de allra allra flesta som drabbas är civila, oskyldiga människor som bara vill leva ett vanligt liv.


jag såg kort på nyheterna här om dagen. Indien var så stolta för att de hade lyckats skicka en satellit (eller vad det nu heter - jag är ingen rymdmänniska) till Mars. jättebra! jag tycker det är bra att ett sådant land som Indien kan få känna sig stolta över att de åstadkommer stora saker som omvärlden bryr sig om. och det kan säkert skapa självkänsla hos människorna i landet.
MEN varför kan man göra detta men samtidigt ignorera så många fattiga människor. vad har det vanliga folket för drömmar? något annat än satelliter på Mars skulle jag tro...
jag har varit där, jag har sett.


ja, hur kan det finnas så mycket sjukdom, svält, fattigdom och elände på jorden när vi är så smarta och kan göra sådana otroliga saker?
varför tillåter vi det? ja, för det är väl så man måste se det: att vi tillåter det.
det vore en annan sak om man hade räknat ut att jordens resurser inte räckte till alla människor. men det är inte så! det räcker, om resurserna fördelades lika.
varför arbetar vi inte mer engagerat i det här? varför sliter vi våra gråa hår i bitar och kämpar för att vi ska kunna ha en sommarstuga, en fin bil och en båt när andra människor blir utsatta för trafficking, slavhandel, aids och svält? bryr vi oss så lite om varandra och så mycket om jag min och mitt? varför gör inte jag mer? varför gör inte du mer?
om vi nu kan uppfinna världens smartaste telefoner och skicka ut folk i rymden, varför kan vi inte se till att alla människor kan få leva ett värdigt liv?
om vi nu är så smarta, varför har vi ihjäl varandra och skadar varandra så? vad är det för ondska som bor i oss och vad är det för lamhet som gör att vi inte agerar mer?


jag kan inte undgå att tänka på uttrycket 'en fallen värld'. och jag tror tyvärr inte att jorden någonsin kommer bli återupprättad och frisk och hel igen genom människans goda vilja. jag tror aldrig vi kommer klara det fören den dagen Han som skapat jorden gör allting nytt, återskapar det som det var tänkt. jag tror det krävs nånting mer, någonting större och godare än oss människor, Gud, för att kunna ställa tillrätta den här skiten vi satt oss i, för att kunna ta bort den här ondskan som bor i oss.

men däremot vägrar jag att ge upp, lägga mig platt på mage och säga 'det går åt helvete i alla fall' och inte göra ett dyft för att göra jorden till en ljusare, bättre, mer kärleksfull planet. jag vill göra det jag kan, jag vill kämpa för miljön och mot förstörelse, för bättre levnadsvillkor och mindre fattigdom. jag vill verka för hälsa och sundhet, och mot sjukdom och plågor. jag vill att Sveriges politiker slutar sälja vapen till andra länder och blir ännu bättre på att ta hand om de människor som söker sig hit i flykt från krig och fasor. jag vill att vi ska verka för fred och frihet för alla människor och att jordens alla barn kan få leva med ett framtidshopp om en ljus framtid.

amen.

en brits på en vårdcentralen i Indien 




på barnhemmet...

jag hoppas de här tjejerna har hopp om framtiden och får ett ljust liv. de förtjänar det, precis som ALLA andra barn.

kärlek! /ia

Inga kommentarer: