i fredags umgicks jag med hammaren, skruvmejseln och borrmaskinen som kvällssällskap. inte första gången det händer nu på senaste att jag hanterar de här förut för mig främmande föremålen. vad har hänt? ringer jag inte längre pappa och bölar och skriker (obs lätt överdrift!) när en spik behöver slås i eller en skruv borras in i väggen?
näpp, det gör jag inte! är det min egen förtjänst? nej, det är ju såklart Mikaels. men är det så att han borrar och skruvar och fixar och donar med allt som skall skruvas upp och ned här i hemmet? nä, just det jag får ju göra det själv. och det kan nästan reta mig till vansinne det där att jag aldrig får säga 'jag kan inte sånt där' utan då är det: 'då är det bra du lär dig.'
och han har ju så rätt min käre M., även om jag blir halvtokig. för jag blir ju sen både stolt och glad när jag lär mig att kunna skruva och borra alldeles på egen hand. en bra kunskap.
man blir som man umgås så förhoppningsvis blir jag ju en himla händig tjej såsmånigom. :)
annars i helgen har jag jobbat och jobbandet fortsatte idag och imorn med, och så har jag tagit på mig ett extrapass på fredag också. cashen flödar, haha. kanske inte, med en sjuksköterskelön... men på onsdag ska jag vara ledig iallafall och det ska bli fett skönt.
nästa helg är jag också ledig och då är jag lite pirrig och hoppas på att få prova på en ny spännande sak. mer tänker jag inte säga just nu, hihi.
jag hann, efter lite om och men, också träffa M.s bror + fästmö + 4-månaders bäbis. alltså tänk att ha två sånna bebbar att bry sig om, både Alfred och Henry. vilka välsignelser till barn!
ja det var vardagslivet det. att jobba och vara trött men glad och välsignad med. och nu verkar kanske mina och Ms semesterplaner för november vara lite, eller mycket, närmare att gå i lås så det känns spännande att ha nått sånt att se fram emot.
har tränat himla bra senaste veckan också, det känns träningsvärkigt men bra i kroppen. så nu vet ni det.
näpp, det gör jag inte! är det min egen förtjänst? nej, det är ju såklart Mikaels. men är det så att han borrar och skruvar och fixar och donar med allt som skall skruvas upp och ned här i hemmet? nä, just det jag får ju göra det själv. och det kan nästan reta mig till vansinne det där att jag aldrig får säga 'jag kan inte sånt där' utan då är det: 'då är det bra du lär dig.'
och han har ju så rätt min käre M., även om jag blir halvtokig. för jag blir ju sen både stolt och glad när jag lär mig att kunna skruva och borra alldeles på egen hand. en bra kunskap.
man blir som man umgås så förhoppningsvis blir jag ju en himla händig tjej såsmånigom. :)
annars i helgen har jag jobbat och jobbandet fortsatte idag och imorn med, och så har jag tagit på mig ett extrapass på fredag också. cashen flödar, haha. kanske inte, med en sjuksköterskelön... men på onsdag ska jag vara ledig iallafall och det ska bli fett skönt.
nästa helg är jag också ledig och då är jag lite pirrig och hoppas på att få prova på en ny spännande sak. mer tänker jag inte säga just nu, hihi.
jag hann, efter lite om och men, också träffa M.s bror + fästmö + 4-månaders bäbis. alltså tänk att ha två sånna bebbar att bry sig om, både Alfred och Henry. vilka välsignelser till barn!
ja det var vardagslivet det. att jobba och vara trött men glad och välsignad med. och nu verkar kanske mina och Ms semesterplaner för november vara lite, eller mycket, närmare att gå i lås så det känns spännande att ha nått sånt att se fram emot.
har tränat himla bra senaste veckan också, det känns träningsvärkigt men bra i kroppen. så nu vet ni det.
 |
| en av förra årets bilder. ni förstår att jag älskar hösten va? |
kärlek!/ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar