Idag är det ju den riktiga fettisdagen. Jag vet att många ätit semlor sedan länge men jag som försöker vara lite traditionell (och tvingar Micke att vara det också, hehe) ville vänta till idag med att äta årets första semla. Så att det liksom blir en liten trevlig grej av den här dagen att se fram emot.
Faktum är ju att det hos många började ätas semlor direkt efter nyår, lika som att våren ropas ut redan i början av januari. Och vad jag tycker om det kan ni ju läsa HÄR. Vårhataren, hehe.
Visst, det är ingen stor sak egentligen, men jag kan faktiskt till viss del hålla med i det som sägs i den här artikeln "Hutlöst tidigt att ta ut semmelglädjen i förskott" om att vi nutidsmänniskor inte vill vänta på någonting. Det känns så tidstypsikt att vi börjar förbereda julen i slutet av oktober, att vi väntar på våren från början av januari och köper semlor flera månader innan semmeldagen.
Och allt annat också. Har vi inte sjukt svårt att vänta på något när vårat begär säger att det där vill vi ha? Det kan gälla mat, godis, sex, att låta relationer ta tid, att köpa drömhuset, äga bilen vi egentligen inte har råd med än. Men vi vill ha NU.
Här är ett utdrag ur artikeln som visar lite vad det är jag menar :
"Den passiva semmelaggressiviteten handlar dock, hur högtravande det än låter, om något större: om vårt samhälles sjuka framtidssträvan, den oregerliga rastlösheten och vår inbitna rädsla för en enda minut av stillhet. Vi är så vana vid liv i ständig rörelse, där man redan innan målet är nått börjar sukta efter nästa. Trots att vi intalar oss själva att vi hatar tv-reklamen så undrar jag om vi skulle överleva utan den. Klarar vi överhuvudtaget av att titta på en svart skärm i fem minuter? Finns det något så tabubelagt som tystnad i en värld där konstant underhållning anses vara en mänsklig rättighet?...
... Ligger det inte någonting i att vi har tillgång till vad som helst närhelst vi behagar, och därmed drar den felaktiga slutsatsen att vi också borde, rentav måste, ta för oss av allt? Ett infantilt krav på omedelbar behovstillfredsställelse utan tid för vila emellan händelser. Om man så bara för ett ögonblick stannar upp och nöjer sig med det man har får man sedan höra att man latat sig..."
En annan aspekt av det här semmelätandet, nu när jag ändå håller på att dra långtgående politiska analyser av det hela är ju det här som händer efter fettisdagen.
Vadå, händer det något efter tänker du kanske nu? Just det, väldigt många har ju koll att det här är dagen man kan proppa i sig semlor med gott samvete, och vissa kanske till och med har hört talas om att det ibland kallas fastlagsbulle, men desto färre tar sig ju an den gamla traditionen att fasta efter fettisdagen. Imorgon onsdag är det ju askonsdagen, men det låter ju inte så himla trevligt eller hur? Och det faktum att semlorna åts för att förbereda sig för en period av fasta känns inte så lockande i nutiden va? Eller hur många är ni som fastar i 40 dagar efter en semmelbulle? (och nu pratar jag givetvis inte om den aspekten att man kan känna, så som jag själv gjorde i många år, att man måste kompensera och svälta sig själv för att man ätit något onyttigt). Nä, jag pratar mer om att vi lever i ett samhälle som vill HA men som inte vill avstå.
Vi vill HA semlor på tisdagen men inte avstå något och fasta därefter. Vi vill HA nya prylar och inte avstå från något av det enorma utbud som finns fastän vi redan har allt vi behöver. Vi vill äta gott men inte avstå. Vi vill HA vänner som ger energi men uppmanas att kapa alla band till dem som tar energi. Vi vill HA fritt och obegränsat sex men inte ta ansvaret och stanna i en trogen relation där man måste avstå att titta på det gröna gräset på andra sidan. Vi vill HA ett samhälle som servar oss med bra skolor, pensioner, gratis sjukvård och sjukförsäkringar men vi vill inte avstå ett endaste privilegium för att flyktingar också ska få ta del av trygghetssystemets Sverige. Vi vill HA hus, bil, båt och kan inte tänka oss att avstå från den materiella standarden för att få mer tid med vår familj.
Ja, det var min analys av semmeldagen det. Såklart är det inte världens grej att vi äter semlor innan februari men jag tycker faktiskt att det är intressant hur oattraktivt det har blivit att vänta och längta istället för att tillfredsställa NU.
Jag är iallafall glad att mitt bloggskrivande om semmeldagen numera har övergått från hur ätstörningstankarna bubblar upp en sån här dag, till att bli en samhällsanalys istället. Det betyder nog friskhet och speglar mycket bättre vem jag är idag. Glad för det!
Och....jag inser själv att jag kastar ganska mycket sten i glashus här eftersom jag själv också äter semlor idag och troligtvis inte kommer fasta imorgon. Det är ju så himla gott, helst med massa grädde!
Men jag höll mig iallafall till fettisdagen...
Kärlek! /ia
Faktum är ju att det hos många började ätas semlor direkt efter nyår, lika som att våren ropas ut redan i början av januari. Och vad jag tycker om det kan ni ju läsa HÄR. Vårhataren, hehe.
Visst, det är ingen stor sak egentligen, men jag kan faktiskt till viss del hålla med i det som sägs i den här artikeln "Hutlöst tidigt att ta ut semmelglädjen i förskott" om att vi nutidsmänniskor inte vill vänta på någonting. Det känns så tidstypsikt att vi börjar förbereda julen i slutet av oktober, att vi väntar på våren från början av januari och köper semlor flera månader innan semmeldagen.
Och allt annat också. Har vi inte sjukt svårt att vänta på något när vårat begär säger att det där vill vi ha? Det kan gälla mat, godis, sex, att låta relationer ta tid, att köpa drömhuset, äga bilen vi egentligen inte har råd med än. Men vi vill ha NU.
Här är ett utdrag ur artikeln som visar lite vad det är jag menar :
"Den passiva semmelaggressiviteten handlar dock, hur högtravande det än låter, om något större: om vårt samhälles sjuka framtidssträvan, den oregerliga rastlösheten och vår inbitna rädsla för en enda minut av stillhet. Vi är så vana vid liv i ständig rörelse, där man redan innan målet är nått börjar sukta efter nästa. Trots att vi intalar oss själva att vi hatar tv-reklamen så undrar jag om vi skulle överleva utan den. Klarar vi överhuvudtaget av att titta på en svart skärm i fem minuter? Finns det något så tabubelagt som tystnad i en värld där konstant underhållning anses vara en mänsklig rättighet?...
... Ligger det inte någonting i att vi har tillgång till vad som helst närhelst vi behagar, och därmed drar den felaktiga slutsatsen att vi också borde, rentav måste, ta för oss av allt? Ett infantilt krav på omedelbar behovstillfredsställelse utan tid för vila emellan händelser. Om man så bara för ett ögonblick stannar upp och nöjer sig med det man har får man sedan höra att man latat sig..."
En annan aspekt av det här semmelätandet, nu när jag ändå håller på att dra långtgående politiska analyser av det hela är ju det här som händer efter fettisdagen.
Vadå, händer det något efter tänker du kanske nu? Just det, väldigt många har ju koll att det här är dagen man kan proppa i sig semlor med gott samvete, och vissa kanske till och med har hört talas om att det ibland kallas fastlagsbulle, men desto färre tar sig ju an den gamla traditionen att fasta efter fettisdagen. Imorgon onsdag är det ju askonsdagen, men det låter ju inte så himla trevligt eller hur? Och det faktum att semlorna åts för att förbereda sig för en period av fasta känns inte så lockande i nutiden va? Eller hur många är ni som fastar i 40 dagar efter en semmelbulle? (och nu pratar jag givetvis inte om den aspekten att man kan känna, så som jag själv gjorde i många år, att man måste kompensera och svälta sig själv för att man ätit något onyttigt). Nä, jag pratar mer om att vi lever i ett samhälle som vill HA men som inte vill avstå.
Vi vill HA semlor på tisdagen men inte avstå något och fasta därefter. Vi vill HA nya prylar och inte avstå från något av det enorma utbud som finns fastän vi redan har allt vi behöver. Vi vill äta gott men inte avstå. Vi vill HA vänner som ger energi men uppmanas att kapa alla band till dem som tar energi. Vi vill HA fritt och obegränsat sex men inte ta ansvaret och stanna i en trogen relation där man måste avstå att titta på det gröna gräset på andra sidan. Vi vill HA ett samhälle som servar oss med bra skolor, pensioner, gratis sjukvård och sjukförsäkringar men vi vill inte avstå ett endaste privilegium för att flyktingar också ska få ta del av trygghetssystemets Sverige. Vi vill HA hus, bil, båt och kan inte tänka oss att avstå från den materiella standarden för att få mer tid med vår familj.
Ja, det var min analys av semmeldagen det. Såklart är det inte världens grej att vi äter semlor innan februari men jag tycker faktiskt att det är intressant hur oattraktivt det har blivit att vänta och längta istället för att tillfredsställa NU.
 |
| GÖTT! |
Jag är iallafall glad att mitt bloggskrivande om semmeldagen numera har övergått från hur ätstörningstankarna bubblar upp en sån här dag, till att bli en samhällsanalys istället. Det betyder nog friskhet och speglar mycket bättre vem jag är idag. Glad för det!
Och....jag inser själv att jag kastar ganska mycket sten i glashus här eftersom jag själv också äter semlor idag och troligtvis inte kommer fasta imorgon. Det är ju så himla gott, helst med massa grädde!
Men jag höll mig iallafall till fettisdagen...
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar