måndag 12 oktober 2015

Mer än gärna

För någon vecka sedan hade UnderbaraClara delat den här bilden på Instagram, och jag tyckte den var så sjuk klockren, läs orden nedan och begrunda:


Är ju på Madagaskar nu och här har de inte alls ett sjukvårdssystem som liknar vårt och jag tycker vi ska vara så sjukt tacksamma för det välfärdssamhälle där vi har förmånen att betala skatt. Fri sjukvård, fri skolgång, fri universitetsutbildning, hur många har det egentligen så bra?
Pratade med en madagaskisk arbetare om det här idag och det är väl som att de ibland knappt kan tro sina öron när vi berättar att alla får sjukvård i Sverige och Norge, oavsett om man är rik eller fattig, har ett jobb eller är arbetslös. Förstår vi hur bra vi har det? Och att då all politik ska gå ut på att vi ska betala så lite skatt som möjligt... nä, vet ni vad, var STOLT över skatten du betalat istället.

Självklart ska skattepengarna utnyttjas på bästa sätt och visst kan man diskutera om de alltid går till rätt grejer men ändå: Skatt är någonting bra, någonting positivt som vi bygger vårat samhälle på. Skatt hjälper till att utjämna orättvisor i samhället och det hjälper till att minska klyftorna mellan fattiga och rika.

Jag avundas inte heller sådana 'rika' länder med ett försäkringssystem som gör att de fattiga diskrimineras i rätten till skola och sjukvård såsom det är i exempelvis USA. Tyvärr är det väl den utvecklingen vi börjar se i Sverige också, att man genom privata försäkringar kan köpa sig till en bättre vård?

Att Mercy Ships kan erbjuda gratis kirurgi till människorna här är ju något helt unikt för dem, och kanske det som räddar livet på patienterna här eftersom de aldrig skulle ha råd att betala den kostnaden det skulle innebära att genomgå kirurgi på ett lokalt sjukhus (för att inte tala om de rent medicinska riskerna de oftast skulle utsätta sig för i så fall också..)

Låt mig avsluta med en liten rörande historia: En av kvinnorna som vårdats här och fått hjälp att ta bort en stor ansiktstumör hade bett pastorn i den kyrka hon går till att be församlingen om hjälp att samla in pengar till henne för att hon skulle kunna få hjälp med operation för att ta bort tumören. Men det var ingen som hade råd att ge henne några pengar. 
Även förra året var Mercy Ships här på Madagaskar och kvinnan såg då sin chans att kunna få hjälp med en operation utan att det skulle kosta något. Dock behövde hon pengar för att kunna transportera sig från huvudstaden där hon bor, hit till kusten där båten ligger, för att kunna vara med på screeningdagarna, (de dagar där alla tänkbara patienter blir påtittade och man väljer ut de fall man tror sig kunna åtgärda). Men inte heller till detta kunde hon få ihop några pengar. Pastorn i hennes församling uppmanade ändå henne till att fortsätta be och lita på att Gud skulle hjälpa henne på något sätt, och hon trodde på det.
Och så detta år när skeppet kom tillbaka så har man gjort så att ett screeningteam åker ut till olika städer på Madagaskar så nu kom screeningen till hennes stad och hon behövde inga pengar för att transportera sig någonstans. Hon blev utvald till att få genomföra operationen och då betalar också Mercy Ships för resan hit och tillbaka.
Nu är operationen genomförd, allt gick bra och hon har fått sin önskan uppfylld.

Men vet ni hur länge hon hade väntat på att kunna få genomföra denna operation? I femton år. Femton år, hallå!, Förstår ni att små tumörer hinner växa sig stora på den tiden? Förstår ni att människor hinner dö i väntan på hjälp? Förstår ni att pengar avgör om du ska leva eller dö?

Förstår ni då varför jag tycker vi ska vara stolta över att betala skatt?

Kärlek! /ia

Inga kommentarer: