En utav de mest fantastiska sakerna Mercy Ships får vara med och uträtta är att älska människor, och på så sätt få patienterna att få tillbaka respekten för sig själv och hopp om ett gott liv. DET förändrar liv, kanske ännu mer än vad de kirurgiska ingreppen gör.
För ett utav de största problemen för de patienter vi tar hand om här är att deras sjukdomar ofta sätter dem utanför de sociala sammanhangen, utanför samhället och familjen. Att vara del av en grupp är SÅ viktigt, det är deras kultur. Så att bli isolerad, till exempel för att man har en stor tumör i ansiktet, är bland det värsta människor kan tänka sig.
Så är det väl för oss också, att bli utesluten ur gruppen, är inte det det värsta straffet?
På grund av olika kulturella och religiösa skäl ses också olika former av sjukdomar och missbildningar som en förbannelse från något högre väsen, och därför utelsluts dessa människor ur sina sammanhang, ingen vågar ha med dem att göra.
Här finns VVF-kvinnorna (Vesico Vaginal Fistel), kvinnor som konstant läcker urin på grund av fistelgångar mellan urinrör och vagina, fistlar som uppstått i samband med svåra, långa, utdragna förlossningar (hemma skulle man ju genomfört kejsarsnitt på dessa kvinnor, men den möjligheten är liten här då de flesta kvinnor föder hemma).
I alla fall, dessa kvinnor blir ofta lämnade av sina män och sin familj på grund av sina problem och den lukten det för med sig att ständigt läcka urin eller avföring.
Det sociala stigmat är så stort för många av dessa, och detta kan vi på Mercy Ships kan få vara med att underlätta. Jag har hört människor som arbetat här i många år berätta att det är så många patienter som när de först kommer hit inte ens klarar av att se andra människor i ögonen. SÅ mycket skäms de över sig själv, så länge har de varit utfrysta ur samhället att de inte anser sig värda någonting.
Och det kan jag, och alla andra här, på ett väldigt enkelt sätt få vara med och ändra på.
Att se människor i ögonen utan att stirra på deras avvikande utseende, att le mot människor, att ta på de människor som ingen velat ta på på länge. Så små enkla saker, som hjälper så mycket.
Och att få vara med och se och höra berättas om dessa patienter som först när de kommer inte kan se en enda människa i ögonen för att sedan förvandlas till glada, leende, utåtriktade skrattande människor..... åh den förändringen gör mig så glad i hjärtat.
Och den här förändringen kan ske oavsett om resultatet av kirurgin de går igenom är lyckat eller inte. Och det kanske är det allra största, och för mig ett bevis på att Gud är verksam på det här stället, genom att fylla människor med kärlek inför varandra.
Ett exempel på detta som jag fick höra i fredags då det var en så kallad "dressceremony" där kvinnorna som genomgått VVF-kirurgi och blivit torra från sina läckage är med i en liten cermoni, en liten fest, där Mercy Ships ger dem en uppsättning med helt nya klänningar, som en symbol för att de är ett nytt liv som startar nu. Dock, alla ingrepp lyckas tyvärr inte och vissa kvinnor går inte att hjälpa, hur gärna man än skulle vilja och hur skickliga kirurgerna än är.
Och i fredags; en av dessa kvinnor som inte blivit torr, som inte haft en lyckad kirurgi, ville vara med på dresscermonin ändå. Och hon berättade att hon haft detta läckage i 14 år men att hon genom att komma till Mercy Ships hade fått uppleva Gud, uppleva hur hon var älskad av honom och av andra människor, uppleva hur hon fick hoppet om livet tillbaka, uppleva hur hon fick respekten för sig själv tillbaka. Så hon sa att hon åkte hem helt förändrad, även om hennes medicinska tillstånd är detsamma som innan. Men hon hade blivit förändrad på grund av att människor här hade visat henne kärlek och respekt.
DET är så helt fantastiskt, att vi kan hela människors hjärtan även om vi ibland inte lyckas hela deras kroppar. TACK GUD.
För ett utav de största problemen för de patienter vi tar hand om här är att deras sjukdomar ofta sätter dem utanför de sociala sammanhangen, utanför samhället och familjen. Att vara del av en grupp är SÅ viktigt, det är deras kultur. Så att bli isolerad, till exempel för att man har en stor tumör i ansiktet, är bland det värsta människor kan tänka sig.
Så är det väl för oss också, att bli utesluten ur gruppen, är inte det det värsta straffet?
På grund av olika kulturella och religiösa skäl ses också olika former av sjukdomar och missbildningar som en förbannelse från något högre väsen, och därför utelsluts dessa människor ur sina sammanhang, ingen vågar ha med dem att göra.
Här finns VVF-kvinnorna (Vesico Vaginal Fistel), kvinnor som konstant läcker urin på grund av fistelgångar mellan urinrör och vagina, fistlar som uppstått i samband med svåra, långa, utdragna förlossningar (hemma skulle man ju genomfört kejsarsnitt på dessa kvinnor, men den möjligheten är liten här då de flesta kvinnor föder hemma).
I alla fall, dessa kvinnor blir ofta lämnade av sina män och sin familj på grund av sina problem och den lukten det för med sig att ständigt läcka urin eller avföring.
Det sociala stigmat är så stort för många av dessa, och detta kan vi på Mercy Ships kan få vara med att underlätta. Jag har hört människor som arbetat här i många år berätta att det är så många patienter som när de först kommer hit inte ens klarar av att se andra människor i ögonen. SÅ mycket skäms de över sig själv, så länge har de varit utfrysta ur samhället att de inte anser sig värda någonting.
Och det kan jag, och alla andra här, på ett väldigt enkelt sätt få vara med och ändra på.
Att se människor i ögonen utan att stirra på deras avvikande utseende, att le mot människor, att ta på de människor som ingen velat ta på på länge. Så små enkla saker, som hjälper så mycket.
Och att få vara med och se och höra berättas om dessa patienter som först när de kommer inte kan se en enda människa i ögonen för att sedan förvandlas till glada, leende, utåtriktade skrattande människor..... åh den förändringen gör mig så glad i hjärtat.
Och den här förändringen kan ske oavsett om resultatet av kirurgin de går igenom är lyckat eller inte. Och det kanske är det allra största, och för mig ett bevis på att Gud är verksam på det här stället, genom att fylla människor med kärlek inför varandra.
Ett exempel på detta som jag fick höra i fredags då det var en så kallad "dressceremony" där kvinnorna som genomgått VVF-kirurgi och blivit torra från sina läckage är med i en liten cermoni, en liten fest, där Mercy Ships ger dem en uppsättning med helt nya klänningar, som en symbol för att de är ett nytt liv som startar nu. Dock, alla ingrepp lyckas tyvärr inte och vissa kvinnor går inte att hjälpa, hur gärna man än skulle vilja och hur skickliga kirurgerna än är.
Och i fredags; en av dessa kvinnor som inte blivit torr, som inte haft en lyckad kirurgi, ville vara med på dresscermonin ändå. Och hon berättade att hon haft detta läckage i 14 år men att hon genom att komma till Mercy Ships hade fått uppleva Gud, uppleva hur hon var älskad av honom och av andra människor, uppleva hur hon fick hoppet om livet tillbaka, uppleva hur hon fick respekten för sig själv tillbaka. Så hon sa att hon åkte hem helt förändrad, även om hennes medicinska tillstånd är detsamma som innan. Men hon hade blivit förändrad på grund av att människor här hade visat henne kärlek och respekt.
DET är så helt fantastiskt, att vi kan hela människors hjärtan även om vi ibland inte lyckas hela deras kroppar. TACK GUD.
 |
| En bild på dessa kvinnor vid dresscermonin. Så glada, så fantastiskt! |
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar