Ni har ju mest fått se semesterbilder från min sida (iallafall på Instagram), men jag har inte bara semester. Jag jobbar också. Jag trodde att jag ibland skulle få se spektakulära grejer, men man ser det hela tiden! Ingenting är egentligen som jag är van med det hemma. Allt är så mycket större här, allt har fått gå alldeles för långt. Stora tumörer, stora brännskador som läkt fel, klumpfötter, felväxta ben, kontrakturer, gomspalt. Allt som man skulle ha åtgärdat på ett tidigt stadium i Sverige får här växa till sig till oändliga proportioner. Och hade inte just de här människorna kommit till just Mercy Ships hade det antagligen bara fortsatt att växa.
När jag jobbar är jag ofta så fokuserad på mina egna små uppgifter att jag glömmer att lyfta blicken och se den stora bilden. Jag memorerar just det jag behöver komma ihåg för dagen, och det är väl så det måste gå till när man är ny på ett jobb; smärtlindring, medicintider, pre-op, post-op, utskrivningar, inskrivningar, upprepa information, kolla smärtskalor, kolla dränage, kolla såromläggningar etcetera. Så jag glömmer lätt att lyfta blicken från min egen lilla prestationsångest till den stora bilden: människor får sina liv förändrade här. Människor som varit utstötta ur samhället, som inte får gå till skolan, som inte har chansen att få ett jobb kan efter den här kirurgin få en andra chans till ett värdigt liv igen. Jag tackar Gud för de människor som vigt sitt liv till att få detta sjukhusskepp att fungera så bra som det gör.
Jag vill visa er några av de officiella foton Mercy Ships tog förra året, då de också var här på Madagaskar. Foton där man kan se den förändring som skett, inte bara den fysiska utan också den förändring som sker inuti en människa när de märker att det finns människor som bryr sig om dem, som inte ryggar undan för deras annorlunda utseende, människor som älskar dem, ser dem i ögonen och vill dem väl.
Före- och efter bilder har väl sällan varit så tydliga.
Kärlek! /ia
När jag jobbar är jag ofta så fokuserad på mina egna små uppgifter att jag glömmer att lyfta blicken och se den stora bilden. Jag memorerar just det jag behöver komma ihåg för dagen, och det är väl så det måste gå till när man är ny på ett jobb; smärtlindring, medicintider, pre-op, post-op, utskrivningar, inskrivningar, upprepa information, kolla smärtskalor, kolla dränage, kolla såromläggningar etcetera. Så jag glömmer lätt att lyfta blicken från min egen lilla prestationsångest till den stora bilden: människor får sina liv förändrade här. Människor som varit utstötta ur samhället, som inte får gå till skolan, som inte har chansen att få ett jobb kan efter den här kirurgin få en andra chans till ett värdigt liv igen. Jag tackar Gud för de människor som vigt sitt liv till att få detta sjukhusskepp att fungera så bra som det gör.
Jag vill visa er några av de officiella foton Mercy Ships tog förra året, då de också var här på Madagaskar. Foton där man kan se den förändring som skett, inte bara den fysiska utan också den förändring som sker inuti en människa när de märker att det finns människor som bryr sig om dem, som inte ryggar undan för deras annorlunda utseende, människor som älskar dem, ser dem i ögonen och vill dem väl.
Före- och efter bilder har väl sällan varit så tydliga.
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar