En mix av olika världar

Okej, jag ska försöka beskriva lite kort hur livet på båten är hittills.

Eftersom båten nyss anlänt, och blev försenad ca 3 veckor så har planeringen fått göras om lite. Sjukhuset har varit igenstängt och nedpackat under de månader skeppet varit borta för service och reparationer, så den här veckan har det inte varit några patienter här, de första kommer på måndag. Så den här här veckan har vi ägnat åt en massa introduktion och utbildning, samt att vi har städat och packat upp på det som kommer vara 5 st vårdavdelningar + 1 st intensivvårdsavdelning med 3 platser. Nästa vecka ska jag gå några introduktionspass med sköterskor som varit här förut och sen veckan efter det börjar jag jobba på egen hand (och då är det endast 6 av 8 veckor kvar, tiden går verkligen fort här, än så länge iallafall).

Den delen av skeppet som är sjukhus är verkligen kompakt och kanske inte riktigt som vi är vana från vårdavdelningar hemma. Det är 5 st avdelningar som har 10-20 bäddar, 10 st i en enda storsal där sängarna står jättetätt (och är jättelåga), det är väl kanske inte det bästa rent hygienmässigt men ett måste för att få plats med patienterna. Ska försöka ta lite foton därnere nån dag så jag kan dela med mig till er. Tycker det är helt fantastiskt att det är ett helt sjukhus på typ samma yta som vår öron-näsa-hals avdelning hemma i Falun, där vi har tio vårsdplatser, och här är det ca 80st, + 5 operationssalar, labb, tvätt, käk, skölj och allt som hör ett sjukhus till.

Båten, sjukhuset, mitt hem

Utsikt över en liten del av hamnen, från båten sett

Annars då? Det är verkligen mycket nya intryck denna vecka, all info man ska ta in och alla nya människor man möter hela tiden. Och all engelska, hehe. Det går bra men det är ju helt klart extra ansträngande att man hela tiden måste lyssna till max-fokus för att inte missa något och frustrationen när man själv känner att man inte alltid kan uttrycka sig lika enkelt och flytande som man skulle vilja.

Livet här är verkligen något annat än vad jag någonsin upplevt. Det är som en blandning och mix av olika saker jag varit med om tidigare i livet:
- Vi äter tillsammans i en stor matsal, ca 400  personer, så då känns det precis som att vara tillbaka i skolan, typ högstadiekänsla. 
- Att (nästan) alla är kristna, att vi ber, läser bibeln, pratar om Gud, har typ kyrka ombord gör att det känns lite som när jag gick Bibelskola, fast med måååånga fler personer. Och det känns lite som när man är i kyrkan hemma; omgiven med fantastiskt snälla, varmhjärtade och generösa personer.
- Att vi ju har ett sjukhus här, att jag skall jobba som sjuksköterska gör att det känns som... ja ett jobb typ, att min utbildning och yrkeskunskap kommer till nytta på det här stället.
- Att vi den här veckan haft massa utbildning med om saker som har med sjuksköterskeri att göra gör att det känns lite som när man gick på högskolan.
- Att jag umgås med folk från hela världen, från alla möjliga länder och världsdelar och att vi alla är här på samma villkor gör att jag får flashbacks till min volontärresa till Indien 2012 där jag också träffade och umgicks med en massa olika människor från olika länder. Oerhört spännande och lärorikt.
- Att det är tropiskt och varmt här gör att det på den lilla fritid vi haft hittills känns som att jag är på en semesterresa utomlands.

Så ja, en massa olika grejer i en grym mix. Än så länge trivs jag hur fint som helst, det är verkligen en speciell atmosfär här (som jag kommer skriva mer om i ett annat inlägg). Visst saknar jag hemma litegrann, och saknar M. och min familj och katterna, och världens vackraste land (Sverige alltså) men det är så fina människor här som tar hand om mig så väl så det går absolut ingen nöd på mig. Första veckan har varit intensiv dock så det är en ganska trött och uppvarvad hjärna som går till sängs om kvällarna. Men det är väl så det ska vara såhär i början.

Kärlek! /ia