I januari började jag min nysatsning på löpning. För några år sen sprang jag en del och det kändes rätt bra men sen tror jag att jag blev lite lat, satsade på annan träning samt att jag hade en del problem med halsen i nästan 1,5 års tid. Allt det här = dålig löparkondition. Jag kallar det löparkondition för jag har märkt att även om jag orkar bra på andra grejer t.ex längdskidor, spinning, gympapass och sånt så är det nåt helt annat med löpningen.
Så det kändes som jag började på nästan noll. När jag började där i januari, inomhus på löpbandet på Friskis, så sprang jag 1 km. Haha! Men det var det som krävdes/räckte för att jag skulle kunna bygga upp nån sorts förmåga till löpning igen. Sedan har jag successivt ökat och kunnat träna bra förutom en period med förkylning i april och lite problem med benhinnorna nu på slutet.
Runt påsk sprang jag min första mil för i år (och förresten, hela tiden när jag säger löpning eller springa kan ni nog i objektiva mått mätt översätta det till jogga, jag springer inte fort) och i slutet av maj var jag med på Blodomloppet i Borlänge och klarade mitt mål att springa milen under timmen.
Allra senaste veckorna har jag börjat satsa på att klara av att springa lite längre sträckor, med eventuellt mål att så småningom kanske kunna ställa upp i nån sorts långdistanslopp (ska ju förresten springa en sträcka i Vasastaffeten i slutet av augusti på 12,4 km, ojoj), och igår slog jag personligt rekord (tror jag, mätte aldrig mina sträckor när jag sprang mycket för några år sedan) och sprang 15 km.
Nöjd tjej, hej! :)
Varför skriver jag detta? Jo för att peppa dig som är sugen på att börja springa/komma igång med träning men som tänker 'nej jag kan inte, jag är inte löpartypen', eller 'nej, jag har för dålig kondition' eller nått annat hinder som ni tycker står i vägen.
Jag är inte heller löpartypen och jag hade också dålig kondition.
Men på relativt kort tid, ca 5 månader, har jag gått från att kunna springa 1 km till att nu springa 15.
Det enda som gäller är regelbunden träning (utan att vara extrem på något sätt!) och nyckeln för mig tror jag för mig är att jag försöker variera min löparträning med i princip tre olika sorters träning; distanspass (ca 8-15 km löpning i ett tempo som känns 'bekvämt', tempopass (ca 4-6 km där jag försöker utmana mig rejält konditionsmässigt och pressa min minuttid per km) samt intervallpass där jag kör ca 6-10 intervaller eller 5 km med blandad intervallträning för att träna upp min fart och maxhastighet.
Så OM du vill, sätt igång bara! Kan lova att när man väl kommit över den där första tröskeln, de första träningspassen, när allt känns jobbigt så är det så värt det. Komma ut i naturen, endorfinkicken, 'runners high'... ja, det är skithärligt! :)
Kärlek! /ia
Så det kändes som jag började på nästan noll. När jag började där i januari, inomhus på löpbandet på Friskis, så sprang jag 1 km. Haha! Men det var det som krävdes/räckte för att jag skulle kunna bygga upp nån sorts förmåga till löpning igen. Sedan har jag successivt ökat och kunnat träna bra förutom en period med förkylning i april och lite problem med benhinnorna nu på slutet.
Runt påsk sprang jag min första mil för i år (och förresten, hela tiden när jag säger löpning eller springa kan ni nog i objektiva mått mätt översätta det till jogga, jag springer inte fort) och i slutet av maj var jag med på Blodomloppet i Borlänge och klarade mitt mål att springa milen under timmen.
Allra senaste veckorna har jag börjat satsa på att klara av att springa lite längre sträckor, med eventuellt mål att så småningom kanske kunna ställa upp i nån sorts långdistanslopp (ska ju förresten springa en sträcka i Vasastaffeten i slutet av augusti på 12,4 km, ojoj), och igår slog jag personligt rekord (tror jag, mätte aldrig mina sträckor när jag sprang mycket för några år sedan) och sprang 15 km.
Nöjd tjej, hej! :)
 |
| Svettig (och stum i benen!), men nöjd efter gårdagens 15 km. |
Varför skriver jag detta? Jo för att peppa dig som är sugen på att börja springa/komma igång med träning men som tänker 'nej jag kan inte, jag är inte löpartypen', eller 'nej, jag har för dålig kondition' eller nått annat hinder som ni tycker står i vägen.
Jag är inte heller löpartypen och jag hade också dålig kondition.
Men på relativt kort tid, ca 5 månader, har jag gått från att kunna springa 1 km till att nu springa 15.
Det enda som gäller är regelbunden träning (utan att vara extrem på något sätt!) och nyckeln för mig tror jag för mig är att jag försöker variera min löparträning med i princip tre olika sorters träning; distanspass (ca 8-15 km löpning i ett tempo som känns 'bekvämt', tempopass (ca 4-6 km där jag försöker utmana mig rejält konditionsmässigt och pressa min minuttid per km) samt intervallpass där jag kör ca 6-10 intervaller eller 5 km med blandad intervallträning för att träna upp min fart och maxhastighet.
Så OM du vill, sätt igång bara! Kan lova att när man väl kommit över den där första tröskeln, de första träningspassen, när allt känns jobbigt så är det så värt det. Komma ut i naturen, endorfinkicken, 'runners high'... ja, det är skithärligt! :)
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar