Det är förunderligt tycker jag. Hur man ena dagen kan tycka att livet är meningslöst, att allt känns piss, man gråter och mår allmänt dåligt.
Sedan, nästa dag vaknar man upp och det mesta känns helt ok, ja man till och med känner sig som en stark och glad människa, livet känns spännande och man ser med tillförsikt på framtiden.
Humörsvängningar kallas det kanske?
Jag tror inte direkt nattjobbet där man blir helt dagvill och trött och lite knasig i huvudet hjälper till att hålla humöret balanserat och stabilt direkt.
Men så fick jag en liten uppenbarelse idag efter att jag läst Bibeln också (såklart!) ;
Den här världen behöver inte mitt navelskåderi. Det finns större saker än mig själv och mitt eget mående. Jag måste lyfta blicken från mig själv och se den stora bilden.
Jag vill finnas där, för andra. Om någon nån gång behöver min hjälp, min tro, min guidning på en väg mot Gud så måste jag vara beredd att finnas där och inte vara så upptagen med mitt eget att jag missar deras viskning eller rop på hjälp.
Jag hade kunnat vara en av dem, de som aldrig hört talas om eller brytt sig om Gud. Då hade jag önskat att någon fanns där och visade mig vägen när jag behövde det som mest.
Därför gäller det att jag är beredd, redo.
Och det gäller att inte blanda ihop saker. Det goda, kärleken, glädjen, festen, skrattet kommer från Gud, den gode, medan ondska är något helt annat som kommer någon annan stans ifrån. Alla som har känt glädje till livet har känt glädje inför Gud, det är bara det att de kanske inte själv vet om det eller känner till honom.
Mina måndagsfunderingar.
Kärlek! /ia
Sedan, nästa dag vaknar man upp och det mesta känns helt ok, ja man till och med känner sig som en stark och glad människa, livet känns spännande och man ser med tillförsikt på framtiden.
Humörsvängningar kallas det kanske?
Jag tror inte direkt nattjobbet där man blir helt dagvill och trött och lite knasig i huvudet hjälper till att hålla humöret balanserat och stabilt direkt.
Men så fick jag en liten uppenbarelse idag efter att jag läst Bibeln också (såklart!) ;
Den här världen behöver inte mitt navelskåderi. Det finns större saker än mig själv och mitt eget mående. Jag måste lyfta blicken från mig själv och se den stora bilden.
Jag vill finnas där, för andra. Om någon nån gång behöver min hjälp, min tro, min guidning på en väg mot Gud så måste jag vara beredd att finnas där och inte vara så upptagen med mitt eget att jag missar deras viskning eller rop på hjälp.
Jag hade kunnat vara en av dem, de som aldrig hört talas om eller brytt sig om Gud. Då hade jag önskat att någon fanns där och visade mig vägen när jag behövde det som mest.
Därför gäller det att jag är beredd, redo.
Och det gäller att inte blanda ihop saker. Det goda, kärleken, glädjen, festen, skrattet kommer från Gud, den gode, medan ondska är något helt annat som kommer någon annan stans ifrån. Alla som har känt glädje till livet har känt glädje inför Gud, det är bara det att de kanske inte själv vet om det eller känner till honom.
 |
| /ia, juni-15 |
Mina måndagsfunderingar.
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar