onsdag 9 oktober 2013

Vänner på recept?

I söndags eftermiddag kände jag mig rätt nere, fysiskt sådär. Ont i ryggen och magen, trött, lite frusen. Säkert var det urinvägsinfektionen. Lite rädd och orolig också, man vill ju liksom inte va sjuk när man ska åka på långsemester till Indien.
Kände mig liten hos doktorn, som inte ens presenterade sig, hälsade, såg mig i ögonen eller satt sig ner. Två frågor, två min och sen var det klart.

Hursomhelst, det här inlägget ska inte handla om att det var synd om mig, utan här kommer poängen: 
När man känner sig sådär nere och har ont, är det märkligt hur mycket den förstärks av att vara ensam, sysslolös och tänka på det och hur mycket det minskar av att träffa någon, prata och koncentrera sig på annat.

På bussen till Bjurs, då i söndags när jag hade ont, träffade jag en gammal, väldigt glad och social, vän. Vi pratade och skrattade och catchade upp. Först när han klev av kom jag att tänka på att jag inte alls känt av min onda rygg under bussturen.

Och hur många gånger, denna halsonda sommar, har det inte hjälpt att träffa Micke, bli glad och få annat att tänka på.

Så därför, som sjukvårdspersonal, tänker jag på otroligt destruktivt för smärta det måste vara att ligga ensam på ett rum, inte göra något och bara känna efter hur ont det gör.

Och tänk alla som börjar bli gamla och skröpliga och så dör deras andra hälft och gamla vänner, de isolerar sig och inte konstigt att de blir deprimerade?

Nuförtiden kan ju läkare på vårdcentral skriva ut fysisk aktivitet på recept och jag tänker: varför inte skriva ut vänner på recept? Mer gruppterapi, uppmaningar om att umgås och forum där man kan träffa likasinnade. I detta ensamma land kanske det behövs mer social gemenskap för att minska på krämporna. Vad kan hjälpa mer än att känna sig älskad och sedd? 

Nästa gång du har ont eller känner dig nere, skippa värktabletter och träffa en vän istället.

vänner!







kärlek! /ia

Inga kommentarer: