tycker den här låten/texten från Petter är ganska klockren. så ni får hans ord istället för mina just nu.
".....
ibland jag tänker tillbaks
på hur min barndom tedde sig
fick en moral
som jag tror kan ha räddat mig
solidaritet är det enda jag vet
både tänker och ser på det sättet allt mer
miljön den blir hårdare
terrängen blir svårare
vi jagar efter droger
exakt det vad stålar är
förblindade förtrollade
kokade och skållade
vi bygger upp ett samhälle
där en stor del blir nollade
klasskillnader med barnfattigdom för nästa generation
det är ingen bra situation
vad pröjsar du i hyra?
hur mycket lån har du?
om du säljer den idag
vad får du nu
jag är trött på det där
för vi springer i flock
är bekräftelsen här
ja då vinner vi nåt
man trycker på gasen
för att komma lite snabbare fram
hela vägen där horisonten är grann
guld och gröna skogar
vi skottar och plogar
dom som står i vägen får smaka på knogar
jag är likadan för jag lever idag
dragit mitt strå till stacken och jag gjorde det bra
vem är jag?
hur betraktar dom mig?
men frågorna jag ställer säger mer om mig
min osäkerhet
du kan kalla den ångest
hela kroppen den skakar
så snälla håll om mig
ett lyxproblem
men det är en vardaglig scen
mycket vill ha mer
det är så vi bygger problem
klart alla suktar efter nåt
och inga drömmar är fel
men jag kan se hela förändringar
det vill säga problem
några dom får mera medan flera dom får mindre
folk har slutat bry sig så länge dom får sin grej
kalla fakta
det är samhällets tumör
......."
 |
| finns den? |
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar