det finns inga vackra avsked

jaha, då sitter jag här. själv. i en väldigt tom lägenhet.
katterna har flyttat till sin kattvakt.
ingen Micke, han är på väg till Indonesien. 

livlöst.
tänk såhär levde jag jämt förut. det är stor skillnad att alltid ha två levande varelser bredvid sig.
katter är ett väldigt bra, mysigt och roligt sällskap. faktiskt.

och ja... att säga hejdå till Micke var inte särskilt kul. 
gårdagen blev mer gråtig än jag kunnat föreställa mig. först för att jag blev så pissigt utskälld av en patient på jobbet och när klockan är sju på morgonen och man har varit vaken hela natten så pallar man inte så mycket. sen är ju jag en lipsill också. och inte van att folk skriker åt mig och kollar på en som om de hatade en. blä, nog om det, jag har semester nu! 

ja, och så hann jag inte träffa Micke så mycket som jag skulle velat så där sista kvällen. och så skulle man säga hejdå.
fem veckor är inte jättelänge, jag vet, men om man har någon som gör en väldigt glad, som man pratar med varje dag, och så vet man att man inte ska få träffa den på över en månad.... ja då blir man ledsen.
samtidigt pepp på min resa. glad och ledsen på samma gång, kan man va det? jodå, i det som kallas livet så är det så väldigt ofta.

och.
tror det nästan är innan som är värst. när man vet att det är sista gången man får mysa in sig under den där trygga armen på flera veckor. nu är M. iväg och jag åker imorgon och när man väl kommit iväg så blir det nog så mycket spännande grejer att man inte riktigt hinner tänka på det så mycket. (hoppas jag...!)

och nått jag tänkt på. jag och M. har nu haft en vinter, en vår, en sommar och en höst ihop. alla årstiderna. och det känns häftigt.
för årstider hör så mycket samman med minnen, känslor och sinnesstämningar tycker jag. och att då ha fått dela alla årets skiftningar med nån annan, den man vill va med, det känns.... stort på nått vis. kan inte förklara det bättre än så.


ha, att jag ska till Indien imorn känns lite ofattbart. har nog inte riktigt gått in. är typ inte nervös alls, det är nog för att jag inte fattar vad jag håller på med :D 

förra gången var jag ju ap-nervös. speciellt innan, med visum-krångel och allt. den här gången är min nervositet en annan. det jag typ är nervös över är att jag ska bli sjuk. jag brukar ju känna mig som styrkan själv, en riktigt friskus som står emot allt, men det har ju dippat på slutet.
med ett halsont sen midsommar och en uvi där jag äter antibiotika fram till imorgon, så misstänker jag att immunförsvaret inte är på topp. och vill ju INTE dra på mig några läskiga, lortiga, indiska bacilusker. har jag aldrig varit inlagd på ett svenskt sjukhus vill jag inte att första gången blir på ett indiskt.

Så, denna resa är min största bön till Gud:
Bevara mig, och oss, från sjukdomar och olyckor. Låt oss inte dra på oss nån skit. Hjälp mig att vara frisk, slippa känna mig dålig och ha ont när jag är borta. Bevara både mig och Mikael och alla på resorna från olyckor, sjukdomar, våld, matförgiftning och allt annat. Amen.

är ju en höst-älskar-fantast. lånade M.'s kamera här om dagen och gick ut. Lite smakprov: 

Jag hoppas jag ska kunna blogga nått på resan. Annars, på återhörende. Tycker om er vänner!

kärlek! /ia