åhhh.

mitt egoistiska jag vill bara skrika: lämna mig inte här! stanna! allt skulle bli så tomt...
men jag förstår det svåra valet också..

åhhhhh varför ska allt va så förbannat orättvist jämt! ibland vill jag slå alla dumma vuxna i huvuet. med en stekpanna. eller brödkavel. ont ska de göra iallfall. och så skulle ja stoppa lite vett i huvet på dom. åhhhhhhhhhhhh igen. och när ilskan försvinner så är sorgen kvar.

vem skulle annars få mig att vrida mig av skratt?

frustration!
GUD hjälp oss.

/ ia.