--

JAG ÄR SÅÅÅÅÅ GLAD!
Och lite lycklig sådär. Sådär så att man gör glädjehopp på sin vinterpromenad, såna som luffaren (Oscar?) gör i Rasmus på luften. För han är fri som en fågel…

Och då undrar ni kanske varför jag är glad?
Jo, det är Madelene Eva Birgit Motins som ställt till med detta glädjerus. Och hennes syskon, som jag numera älskar.




min då blott 18-åriga lilla beskyddare och extra mamma, som tror man blir våldtagen bara för att man råkar gå lite vilse, haha ;) men jag gillar dig ändå! <3


Och nej, ja är inte lesbisk, och jag är inte kär i Madde. Bara nästan.

Jag hade liksom en känsla av att inget skulle bli som förut. Att det skulle bli tomt, att något skulle fattas mig, att Betel inte skulle bli lika underbara Betel igen.
Men nu har jag en känsla av att det kommer bli en underbar vårtermin…

Tack Madde. Tack Maddes syskon. Tack Gud.


(Och tack snyggingen på Stadium som ägnade sin dyrbara tid att leta reda på en snowboardbindningsskruv (kul ord!) åt mig. Och gratis fick ja den också. sånt gillar vi. Och tack pappa som är en händig karl och bra på att skruva skruvar och sånt. Nu har jag en åkbar bräda. och snart åkbara längdskidor med. Ostoppbar! Haha, detta kan jag nog få äta upp när jag vurpar..…)

Jag ska nog fira allt detta med att försöka slå nytt rekord i armhämvningar-på-rad-utan-att-vila-emellan.
Jo, jag är lite knäpp. Men just nu en glaaaad knäppis. =)

Och i mitt hus gör vi såhär: mamma bakar pepparkakor. Jag äter pepparkakor. En fin uppdelning av sysslorna tycker jag.

Puss!
/Ia