''

En tågresa har nog aldrig gått så fort. Jag var liksom inte vid så mycket medvetande från Uppsala till Borlänge, dessutom två säten jag kunde bre ut mig över.

Pappa kom och mötte mig på stationen. Jag hann va hemma i 45 minuter. Sen var ja på jobbet. Och åhh vad jag älskar att få en mjuk smekning på kinden av en 80-årig-rynkad-dam-hand. dom vet vad det innebär att ha levt ett liv. Och förtjänar all respekt. Och att dom ger sina kärleksklappar till mig är så sjukt fint. (nu vill ja ju nästan jobba mer i jul)

Och jag har fortfarande inte varit uppe på mitt rum sen jag kom hem, och klockan är nu halv tolv. Eller öppnat mina väskor, får bli morgondagens problem. Fast först ska ja sova ut tänkte jag. Tänkte jag skulle ta igen lite missad sömn från betel, fast som arvid sa, skulle jag ta igen alla missade sovtimmar så skulle ja få sova hela jullovet, och de är ju inge kul.

Och jag har träffat min lilla katt.

Och mamma och pappa pussades (!!!!) gonatt.

Och jag längtar efter att åka längdskidor.

Och jag har sett till att mamma ställt bort våran våg på för mig hemligt gömställe medan jag är hemma. (rätt töntigt att det ska behövas, men rätt moget förslag av mig ändå, man ska inte fresta sig själv i onödan,!)

Och det är mindre snö här än i Stockholm, sjukt.

Och jag har inte bråkat med nån än.

Så än är det ju inte så pissigt att va hemma. Vi får se hur detta utvecklar sig.


Och jag skiter i att skriva nått om känslor. För jag försöker stänga av en stund.För att sedan kunna koppla på igen. Men just nu försöker jag gå på standby ett tag och ta en liten paus från alla känslor och tankar.

The best days are not planned

Och ja just det inga känslor var det nu ja. Good luck ia-fia. Och när man pratar med sig själv på sin egen blogg är det dags att gå och lägga sig. God natt!


Kram. /ia.