you will always be my hero

-

Idag fyller min far år. Min underbara pappa.

Och jag älskar honom. Och han älskar mig. Och även om det kanske inte alltid varit optimalt att ha en pappa som absolut inte kan prata om känslor när man själv var en vilsen, strulig, ganska ledsen tonåring, och som kanske inte alltid insett att det inte riktigt var läge att dra skämt angående min mat & träning så har jag iallafall insett vissa saker:

Att skjutsa sin dotter, år efter år, på så så många fotbollsträningar, offra helgerna åt att vara med på bortamatcher, skjutsa mig på skidtävlingar, ställa upp som sparringpartner i skidspåret även när det snöar alldeles för mycket….Att vara min biodejt när jag inte har nån annan kille att dejta, Det är också kärlek.

Och att offra många, av ganska få lediga timmar, till att fixa med mina cyklar, valla längdskidor, skruva på min snowboard, fixa trasiga plattänger, lampor och allt annat man behöver hjälp med… det är också kärlek.
Att inte skälla ut mig när jag knycklar till bilar, haha, att hjälpa till med de olika flyttlass som körts de senaste åren… det är också kärlek.

Att få ekonomisk hjälp ibland, och veta att skulle jag verkligen behöva pengar så skulle han göra allt för att hjälpa till… det är också kärlek.

Att få kramar, att skratta tillsammans… det är också kärlek.

Att känna sig älskad, precis som man är, att man duger och räcker till... DET ÄR KÄRLEK.

Så om det är något min far lärt mig, är det att kärlek inte alltid behöver uttryckas i ord, utan kan ske genom gärningar också..




Och nu har han blivit morfar också, farsgubben. Och han kommer bli en perfekt sådan.
Vilken lycka för honom, för oss! <3

kärlek!

/ia.

Jag kommer som jag är, har ingenting att dölja...

-
... på vacklande ben, men jag längtar att få följa.

/--

Tips från coachen!

--
Lite smarta(?) funderingar som jag tänker att jag ska dela med mig av. Endera lyssnar man på andra och lär sig av deras misstag eller så är man så dum som jag så jag måste begå alla misstag själv innan jag kan inse vad som är bra och inte, haha.

Nejdå. Men det är ju bra att dela med sig om sina tips och lärdomar från livet. Och eftersom jag vet att det är lite blandat folk som läser bloggen tänkte jag ge två tips om lite olika saker, det ena om tro/kristendom och det andra om träning/mat/hälsa. så läs det som tilltalar dig, eller läs allt ändå eller om du är tråkig: läs inget.

Vi börjar med tron. För den är faktiskt först. Det viktigaste, nr 1. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt annat tillfalla er.” Aja, det jag skulle säga var: Till er kristna/troende som har den förmånen att umgås med någon annan kristen i vardagen, t.ex. att ni går i samma klass, träffas på fritiden eller nått så säger jag: Utnyttja detta! Det är en fantastisk förmån och tillgång. Låt inte er vänskap 6 dagar i veckan handla endast om skolarbete, träning, musik, vänner, pojk/flickvän eller vad sjutton ni nu sysslar med tillsammans. Försök prata lite om Gud varje dag (obs Gud – inte bara kyrka och verksamhet). Det är en enorm kraft ni har tillsammans. Och Gud är alldeles för stor, häftig, mäktig, viktig och användbar för att bara få ca 2 timmar av våra söndagar. Han är värd mer än så! Och för att din personliga tro ska bli växa tror jag Gud behöver mer utrymme i ditt vardagsliv.

Är jag bra på detta och passar på att klanka ner på andra? Nej. ! MEN jag har egna erfarenheter av att aldrig nånsin ha gått i samma klass eller så som någon kristen, alltid varit ensam, aldrig direkt haft någon nära gemenskap av kristna vänner. Fram till ganska nyss, med först bibelskola (vore ju lite illa om man inte hade nån kristen i klassen där kanske…) och nu sista 1,5åren av högskola. Så jag vet vilken glädje och förmån det är, och vad nyttigt det är. Att försöka, om så bara fem minuter per dag, prata om det som faktiskt binder oss samman För att det är det viktigaste i livet. Viktigare än skolarbete. Viktigare än träning. Viktigare än karriär och jobb. Osv….


Tips 2: Jag har, äntligen, lärt mig (eller rättare sagt accepterat kanske) att det är så viktigt att äta ordentligt/bra efter att man har tränat!! Iallafall om man vill ha något som helst nytta och resultat av träningen (och åh, vad människor, tjatat på mig om detta genom åren. Och åh, hur många års träning har egentligen varit rätt bortkastad på grund av att jag inte lärt mig detta? Hur många styrketräningspass har varit helt förgäves och inte gett mig en mm ner muskler på kroppen??) Jag kunde t.ex. äta middag vid ca 17, sedan träna fotboll mellan ca 19-21, sedan komma hem och äta endast ett äpple innan jag gick och la mig. För jag tänkte: det är enklare att stå ut med att vara hungrig på kvällen, för jag ska ju ändå snart sova och då går det snabbt till det blir frukost (Om man nu kunde sova – på grund av smärtorna i magen...) och jag unnar mig hellre att äta imorgon så jag slipper vara så hungrig då. Idiot, typ.

Och hur många gånger har man inte hört att man inte ska äta sent på kvällen för att det är det man blir tjock av? Och jo, vissa poänger finns det ju i det, men har du tränat måste du äta efteråt! Speciellt vid styrketräning så bygger ju hela grejen på att du utsätter musklerna för så hårt arbete att de bryts ned och det är sedan när du vilar, och äter, som musklerna byggs upp igen. Då behövs det mat, dels kolhydrater men framförallt protein. Så numera äter jag alltid något, om det så än är efter klockan tio på kvällen. Inte en hel middag, men nått med mycket protein, t.ex. ägg, kvarg, keso, skinka/kassler, fisk eller så. Och ja, äntligen, äntligen, känner jag att musklerna faktiskt byggs upp. Jag blir starkare och starkare (och snart en biff kanske? ;) ). Och man blir inte tjock av att äta efter träning! Och det allra bästa av allt: Jag är inte alls lika muskeltrött som tidigare. Träningsvärk är en sak, det är helt ok och en skön smärta, men muskeltrötthet, det är bara gyttja, seghet, spagetti som gör att det krampar när du går upp för trapporna och du inte kan träna effektivt på flera dagar igen.
Nu när jag lärt mig att äta efter träning så återhämtar jag mig så sjukt mycket fortare och jag och kroppen pallar faktiskt träning ca 6 dar i veckan, vi mår bra av det och gör det inte för att hjärnan och demonerna tvingar mig till det trots en utsliten kropp, som det var förut.

Så mitt bästa tips är alltså: ÄT och få en mer effektiv träning /( från en som har flera års erfarenhet av att göra totalt fel. Så banne mig att jag vet vad jag pratar om!)

Dessutom blir man glad och får energi att leva, tänka och skratta av att äta ordentligt. Och det kan ju också vara lite värt sådär : )

Träningen är, med en kropp som inte är trött och utsliten, roligare än aldrig förr.

Ikväll är planen att dejta både löpbandet och skivstången. Nu kör vi!

kärlek!

/ia.

(och ursäkta lååångt inlägg!)

...som ett bi.

-

en ocean av kärlek...


Jag ljuger. Och så får det ju inte gå till. Eller rättare sagt, jag är nog lite dålig på huvudräkning. För efter ett litet påpekande från Tore så insåg jag att jag ju inte alls tar 10kg biceps på skivstången. 2.5+2.5+1.5+1.5 är ju inte tio, utan åtta. Heja mig! Så, rätt ska vara rätt: Jag har gått från ca 3,5kg till 8 kg. Men då kan ju 10 vara ett bra mål att kämpa emot, eller hur? : )


och förövrigt: sånt här http://www.dt.se/nyheter/falun/1.4095378-lamnades-att-do-framfor-tv-n gör mig så sjukt pissigt förbannad. Äldre (eller ja, alla människor förståss - men speciellt äldre, sjuka och svaga) ska behandlas med VÄRDIGHET! De har byggt upp vårt land, kämpat och slitit hela sitt liv, och vad är tacken: Jo att dö ensam med ångest och smärtor. PÅ grund av ekonomiska själ.FY! Jag skäms över att vara människa. Detta borde vara förbjudet och de ansvariga borde (nästan - jag överdriver lite) halshuggas.

Skulle du vilja dö ensam? Med dödsångest? Smärtor? NÄ, inte jag heller.

/ ia,

(en upprörd blivande sjuksköterska i sitt esse. Detta hade inte omvårdnadsteretikerna inte gillat. Och inte jag heller!)

brustna hjärtans höst (så de läker alltså!)

jag har säkert sagt det hundra gånger förut. MEN morgonpromenader i skogen,på hösten, när solen går upp... det är något helt fantastiskt. Som gör mitt hjärta helt lungt. Fullt av frid, kärlek och tacksamhet.

(folket, testa, det är värt!)

kärlek!
/ia.

walking aimlessly

-
Jag har testat att hitta min lycka, min mening i familjen. Om vi skulle ha perfekta relationer, utan bråk, utan olyckliga hjärtan. Då skulle väl allt bli bra. Men det räcker inte. Att kämpa för att ens föräldrar ska tycka man är duglig, det får INTE bli det enda målet i livet.

Jag har testat att hitta min lycka i kroppen. Att vara smal, vältränad, brun, blonderad, fixad. Med det höll inte, tomhet.

Jag har testat att hitta lycka i vänner. Att ha många, umgås, yta, skratta. Det är bra, men det räcker inte.

Jag har testat att hitta mening i fest & alkohol. Det där som skulle vara guldkanten i tillvaron. Dansen, svettet, visst är det underbart. Men det gör bara vardagen grå. Det är inte meningen i livet.

Jag har testat att hitta lycka i prestationen. Toppbetyg, träningsflitigast, ställer upp, ”duktig”, ”snäll”, extrajobben, sparpengar, inga studielån. Så.Himla.Duktig. Men det räcker inte från att rädda dig från ett svart hål på insidan.

Jag har testat att hitta lycka i pojkvän och killar och dejter. I beröring. I hemmamys. I att få byta ut sin egen familj mot någon annans. I att få bekräftelse. Men det är bara ångest när hela din kropp skriker NEJ! När du våldtar dig själv. När ditt hjärta säger: sluta, stoppa, gå. Bevara ditt hjärta.

Jag har testat att hitta meningen i mat. I att njuta av livets goda. Att vara så disciplinerad att man hittar tillfällena när man får njuta. Får äta. Får unna sig. Eran Gud är buken. Och nej, nej, nej, det håller inte.

Jag har testat att hitta meningen i religion. Kyrkan. I att leva ordentligt. Vara duktig och frikyrklig. Religion, i hjärnan. För att duga, räcka till, accepteras, hitta gemenskap. För att vara en: Duktig. Flicka. Så J**** duktig när jag bad, läste Bibeln, gick till kyrkan. Lät bli alkohol. Lät bli killar.
Jag var helt DÖD på insidan.

Jag har testat Gud. Att ge honom hela mitt hjärta, hela min själ, hela mitt förstånd.
DET HÖLL.
Och jag har hittat hem.


kärlek!
/ia

Du är min far och jag är ditt barn.

Imorn är det fars dag. Och jag kommer inte ens träffa min lilla pappa...

(förresten, Friskis&Svettis bjuder på gratis träning till alla pappor imorn så det kan vara en present att ge bort! :) )






Men han är bäst! <3


Och det finns så mycket tragik i livet att man verkligen måste lära sig att vara tacksam, inte ta något för givet, och se varje dag utan sjukdom och olyckor som en gåva. Vänner, ta hand om era nära och kära, man vet faktiskt aldrig hur länge man har dem intill sig...

kärlek!
/ia