Jag har varit så himla nostalgisk de senaste dagarna. Och jag tror lite att jag vet vad det beror på. Och det har såklart en del med hösten, den mytomspunna hösten, att göra.
Från september 2010 till och med sommaren 2012, så bodde jag i en studentlägenhet på Knoppen i Falun. Det ligger ju väldigt nära Lugnetområdet och på helt andra sidan stan än var jag bor nu. Nu rör jag mig mest runt Gruvan och så men på den tiden så gjorde jag ju massa promenader och löprundor på Lugnet, Jungfruberget, Skogskyrkogården och områdena där omkring. Extra speciellt kan jag minnas alla mina höstpromenader där, de sätter ju sig extra hårt i hjärtat.
Hursom, de senaste dagarna har jag rört mig en del i de där områdena igen, fastän jag inte bor där längre. Jag har varit där och gått, sprungit, vandrat och så. Och då blir jag så nostalgisk. Av hösten, av området (har till och med stått utanför min gamla lägenhet och tittat). Jag börjar tänka på den tiden och minnas, och självklart minns man ju mest det som var fint med den perioden och förtränger det jobbiga, och bra är väl det i och för sig.
Jag är en sån där person som lätt liksom gottar ner mig lite extra i min egen nostalgitripp tillbaka i tiden så jag började ju dessutom lyssna på mina gamla playlist på Spotify från den tiden. Och ja, med musik blir man ju ännu ännu mycket mer sinnesstämingskänslig, känslosam och minns....
Så jag tänker tillbaka. Jag minns pluggtiden på Högskolan Dalarna och känslan det bar med sig, de fina och roliga sakerna mest, så att jag nästan saknar det lite grann (fast egentligen tycker jag det är fett skönt att jobba istället för att plugga!).
Jag minns människor och vänner. Jag minns vänner som stod nära, som liksom är nästan-försvunna ur mitt liv nu. Vi har gått vidare och den tiden i livet kommer aldrig tillbaka mer. Jag minns människor jag drömde om och längtade efter - de tillhör andra nu.
Men på natten, i min dröm, var du tillbaka, nära mig och känslan när jag vaknar är att slungas tillbaka en sisådär fyra, fem år tillbaka i tiden. Jag vet att det är bättre såhär och jag har det bra nu - men jag kan inte låta bli att minnas.
Några gamla bilder jag tog hösten 2011:
Kärlek! /ia
Från september 2010 till och med sommaren 2012, så bodde jag i en studentlägenhet på Knoppen i Falun. Det ligger ju väldigt nära Lugnetområdet och på helt andra sidan stan än var jag bor nu. Nu rör jag mig mest runt Gruvan och så men på den tiden så gjorde jag ju massa promenader och löprundor på Lugnet, Jungfruberget, Skogskyrkogården och områdena där omkring. Extra speciellt kan jag minnas alla mina höstpromenader där, de sätter ju sig extra hårt i hjärtat.
Hursom, de senaste dagarna har jag rört mig en del i de där områdena igen, fastän jag inte bor där längre. Jag har varit där och gått, sprungit, vandrat och så. Och då blir jag så nostalgisk. Av hösten, av området (har till och med stått utanför min gamla lägenhet och tittat). Jag börjar tänka på den tiden och minnas, och självklart minns man ju mest det som var fint med den perioden och förtränger det jobbiga, och bra är väl det i och för sig.
Jag är en sån där person som lätt liksom gottar ner mig lite extra i min egen nostalgitripp tillbaka i tiden så jag började ju dessutom lyssna på mina gamla playlist på Spotify från den tiden. Och ja, med musik blir man ju ännu ännu mycket mer sinnesstämingskänslig, känslosam och minns....
Så jag tänker tillbaka. Jag minns pluggtiden på Högskolan Dalarna och känslan det bar med sig, de fina och roliga sakerna mest, så att jag nästan saknar det lite grann (fast egentligen tycker jag det är fett skönt att jobba istället för att plugga!).
Jag minns människor och vänner. Jag minns vänner som stod nära, som liksom är nästan-försvunna ur mitt liv nu. Vi har gått vidare och den tiden i livet kommer aldrig tillbaka mer. Jag minns människor jag drömde om och längtade efter - de tillhör andra nu.
Men på natten, i min dröm, var du tillbaka, nära mig och känslan när jag vaknar är att slungas tillbaka en sisådär fyra, fem år tillbaka i tiden. Jag vet att det är bättre såhär och jag har det bra nu - men jag kan inte låta bli att minnas.
Några gamla bilder jag tog hösten 2011:
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar