Känt mig glad idag. Och igår. Rätt så tillfreds med livet, med lugn och ro och rätt mycket optimism och livspirr i kroppen. Inte en massa gråt.
Ville bara skriva det, så att den sidan kommer fram här i bloggen också. Livet är ju sällan så, varken bara ledsamt eller bara glatt. Det går upp och det går ner. Varierande.
Att i helgen ha varit ledig två dagar i rad, för första gången på en månad faktiskt, tror jag gjorde susen för mig. För mig är det iallafall så att den fysiska formen påverkar mitt mående ganska rejält, så om jag sover bra, får återhämta nig, tränar lagomt hårt/mycket, inte dricker alkohol, äter bra... ja, då finns iallafall förutsättningarna för att ha en bra känsla i kroppen.
Sen finns ju det där andra också. Att ens mående är beroende av en annan människa, ens livskamrat. Vissa säger ju att man inte ska hänga upp sitt mående på en annan person, men blir det inte automatiskt så när man lever nära ihop? Iallafall för mig som super-analyserar det mesta och är väldigt känslig (är tjej helt enkelt, hehe). Självklart lever man inte i symbios rent känslomässigt men man påverkas väl ändå mycket av varandra och varandras val?
Och förresten; föreläsningen i fredags gick jättebra och det var faktiskt ganska roligt att stå inför ca 150 människor och prata(!). Iallafall när det är ett ämne man gillar och brinner för. Så den lyckade föreläsningen gav också det skiftande självförtroendet en liten puff framåt. Härligt.
Så ja, tack Gud för att jag inte är helt under ytan. Bra dagar behövs för att bygga sin styrka på.
(Just nu: bara text, inga bilder. Back to basics.)
Kärlek! /ia
Ville bara skriva det, så att den sidan kommer fram här i bloggen också. Livet är ju sällan så, varken bara ledsamt eller bara glatt. Det går upp och det går ner. Varierande.
Att i helgen ha varit ledig två dagar i rad, för första gången på en månad faktiskt, tror jag gjorde susen för mig. För mig är det iallafall så att den fysiska formen påverkar mitt mående ganska rejält, så om jag sover bra, får återhämta nig, tränar lagomt hårt/mycket, inte dricker alkohol, äter bra... ja, då finns iallafall förutsättningarna för att ha en bra känsla i kroppen.
Sen finns ju det där andra också. Att ens mående är beroende av en annan människa, ens livskamrat. Vissa säger ju att man inte ska hänga upp sitt mående på en annan person, men blir det inte automatiskt så när man lever nära ihop? Iallafall för mig som super-analyserar det mesta och är väldigt känslig (är tjej helt enkelt, hehe). Självklart lever man inte i symbios rent känslomässigt men man påverkas väl ändå mycket av varandra och varandras val?
Och förresten; föreläsningen i fredags gick jättebra och det var faktiskt ganska roligt att stå inför ca 150 människor och prata(!). Iallafall när det är ett ämne man gillar och brinner för. Så den lyckade föreläsningen gav också det skiftande självförtroendet en liten puff framåt. Härligt.
Så ja, tack Gud för att jag inte är helt under ytan. Bra dagar behövs för att bygga sin styrka på.
(Just nu: bara text, inga bilder. Back to basics.)
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar