-
såhär ser det ut hos mig idag. snön vräker ner och det är vitt överallt.
man kanske inte blir överlycklig av det. men det är fint ändå.
jag tänker att livet handlar mycket om inställning. om hur man ser på det, ser på saker och ting.
jag tänker att där jag står i mitt liv idag så kan jag välja mellan att se två saker. se: ensamhet och osäkerhet. eller se: FRIHET. frihet att tjäna Gud.
Och gissa vilket jag tänker välja?
ensamheten? för jag har inte tusentals nära vänner. ingen bästis. ingen själsfrände. ingen man, fästman, pojkvän eller ens i närheten av. jag har inte alltid världens tajtaste relation till min familj (biologiska – vi är ju alla del i en och samma, stora familj, eller hur?) jag har en bra, fin församling, men ingen jag är supertajt med, delar allt med, umgås en massa på fritiden med. jag har inget plugg, och den gemenskapen det innebär, längre. jag har inget fast jobb eller trolig anställning att vänta mig (ingen längtan efter det heller!) jag har snart inget boende längre. jag har inte en massa coola rätta prylar. jag har inte rätt intressen, hänger inte med i allt som man borde. jag är inte den vackraste, roligaste, smartaste kvinnan i världen.
MEN: Jag har Gud. Och vi har nog aldrig varit så tighta som nu. eller rättare sagt, jag har nog aldrig låtit honom komma så nära förut. aldrig varit så beroende som nu. och det känns…. så bra!
för allt det här som jag inte har…. det gör ju att jag har inget som binder mig. inget som håller mig tillbaka. har man inget, har man inte heller något att förlora. och jag känner mig helt och hållet fri att säga till Gud: du har skapat mig. jag är din, låt det ske med mig som du har sagt. och min, på riktigt, största önskan är att på bästa sätt förverkliga guds plan med mitt liv. min önskan är att älska gud och att älska människor.
och jag skulle kunna välja att se mig själv som en förlorare. som inte har så mycket, som inte har alla de där ingridienserna för ett lyckat liv. men kanske det krävdes att bli en förlorare för att kunna släppa självhävdelse. sluta lita på mig själv, släppa kontrollen, sluta vara stolt.
kanske det krävdes att bli en förlorare för att kunna förstå de andra förlorarna. för att väcka en vilja att se de allra minsta människorna i ögonen och ge dem hoppet tillbaka. och kanske det krävdes att bli en förlorare för att kunna möta denna världens vinnare. kunna säga: hej, jag ser att du egentligen har allt men att du ändå känner oro, tomhet, rastlöshet, ensamhet. kunna säga: jag har något annat att erbjuda. en kontakt med han som har skapat dig, som kan fylla det svarta hålet i ditt hjärta, som kan ge dig hundra procent frid och hundra procent icke-framgångsberoende glädje.
så nej, jag ser inte mig själv som en förlorare. utan som en vinnare. och jag är obeskrivligt lycklig och glad över att ha hittat, i mina ögon, denna världens allra största och vackraste skatt. ett liv i frihet, total frihet. friheten i att slippa stäva efter att lyckas här i livet. friheten i att vila helt i Guds hand.
jag önskar er en bra dag. med glädjen från djupet och friden i hjärtat.
kärlek! /ia.
1 kommentar:
Wow, så himlans fint skrivet. Så otroligt sant. Det finns ju ingen större frihet än att få nåden att se hur beroende man är av Gud!
Låt oss ses för en fika snart och prata Guds kärlek! =)
//Elsa som precis hittade hit
Skicka en kommentar