ibland kan allting verka dött i ögonen på alla jag mött

-
det jag säger nu är bara mina egna tankar och funderingar. inte grundat i nån kyrka, eller bibeln eller nått så tycker ni jag är knasig är det bara mina egna påhitt som är knasiga : )

ibland kan jag tänka: det kanske är dags att lämna kyrkan. inte för mig personligen. inte för människor som går varje gång går dit med en förväntan på att möta jesus och bli berörd av gud. inte för de människor som längtar efter kyrkan och församlingen och gemenskapen när de inte är där. inte för de som känner som sig som en skadad kroppsdel i en haltande kropp – för då finns viljan, ödmjukheten, sårbarheten.

(Och jag säger inte att man ska lämna kyrkan för att man upplever att den församlingen man tillhör inte är perfekt, inte tilltalar mig till 100%, inte är min stil, inte innehåller "rätt" folk osv. då ska man inte lämna – då ska man vara med och förändra kyrkan till det bättre.)

MEN om man går till kyrkan varje söndag med ett dött hjärta. av pliktskyldighet. av vana, för att man alltid gjort det. för att det är mysigt. för att man ser det som ett jobb – man kanske hjälper till med diverse saker. för att ens föräldrar skulle bli sura/besvikna på dig annars. för att du inte vet vad du skulle göra istället. för att du har alla dina vänner i kyrkan. för att du tror att Gud kommer bli arg/straffa dig eller nått annars. om äktheten och glöden inte finns där, DÅ kanske du ska lämna kyrkan.

Det handlar inte om att jag tror att man alltid måste vara pepp. men om man helt har stängt av hjärtat, stängt av förväntningarna och drömmarna och längtan, och det bara är prestationer och krav och tradition ja då… kanske du hittar Gud, den verkliga Gud, någon annanstans än i just kyrkan.

om det enda som håller dig från att leva på ”världens sätt” är ditt dåliga samvete gente Gud och kristna föräldrar så tror jag det är helt fel anledning.

Om du innerst inne VILL supa och ha sex och festa och vara populär och handla och konsumera och flirta hej vilt och strula runt och bli rik, framgångsrik, snygg och populär – men bara håller tillbaka för andras skull så är mitt råd: Gör det! - Sup och hångla och köp och lev ”livet” och var egoistiskt och ytlig och allt vad du vill! I värsta fall (och då är ju inte det här inlägget så himla smart!) så fastnar du där.

I bästa fall – och det är det jag drömmer om att se, så inser du att det där är inget att ha. inte ett dugg värt. gör dig bara tom. och kanske att du DÅ verkligen börjar söka den levande Guden. den levande Jesus som ska ge dig av sitt vatten, så att du aldrig törstar mer.

kanske att du då inser vilken nöd det finns i världen, all den här tomheten med tomma människor som söker bekräftelse på vilket sätt som helst. kanske du inser att du behöver Gud för att kunna vara glad och leva.
jag tror inte Gud blir ”arg” av detta. jag tror att han hellre ser 100 övertygade, ödmjuka kristna med massa fult bagage, än 1000 levande-döda kristna som har gudstjänsten som en veckopunkt bland alla andra veckopunkter.

visst, jag talar mycket utifrån mig själv. att det var den här resan jag gjorde. från att gå från ett försök att vara duktig kristen, till att göra det jag trodde jag ville: Uppror. Fest. Killar. Närhet.
till att inse att det är inte Gud som behöver mig, som en duktig flicka, utan jag som behöver Gud. att jag inte får ut nånting av min tro och av att gå till kyrkan om det är för andras skull. utan att jag själv måste söka Jesus med ett uppriktigt, sårat och blödande hjärta.

såklart inte alla behöver göra den här vandringen. alla behöver inte testa alkohol och ”världens” liv. det är väl jättebra om man kan låta bli. men kanske du måste göra något annat litet för att bli lite mer levande:
- gå till en kyrka med bara massa tanter där du inte känner någon alls.
- ta en kort kyrkpaus på nån månad för att se om du saknar det.
- stanna upp, gå ut i tystnaden i skogen och söka Gud istället för att ständigt lyssna på lovsång, predikningar och läsa kristna böcker.

Kanske du ska avstå från att göra ”din” roll i kyrkan, det du är bra på och får bekräftelse för, och istället ta ett kliv bort från rampljuset och tjäna i all enkelhet i skymundan. kanske du ska bryta en jättetät kontakt med dina föräldrar för en kort period – för att se om det är din tro eller dina föräldrars tro och önskan om att vara tillräckligt bra som driver dig.

kanske ska du åka ut i buschen bland tusentals muslimer för att se om du fortfarande kan tro på Jesus.
Kanske ska du prova att säga en svordom högt för att se om Gud slår ner dig med en blixt från himlen eller inte.

SEN tror jag att du kanske får en helt annan dimension av ditt ”kristna liv”.
Och varför säger jag allt detta? för att Gud inte tycker om människor som är svala? NEJ, det handlar inte om Gud nu. Det handlar om DIG. Vilket liv vill du ha? Ett halvtråkigt, halvljumt, halvmysigt? Eller ett ascoolt, brinnande, häftigt?
och vad har du för argument för att andra ska bli kristna? För att det är schysst musik och bra ljud och cool belysning i kyrkan ELLER för att Jesus har förmågan att förvandla ditt liv. inifrån och ut, till att bli rakt uppochnedvänt.

vill du hjälpa andra människor för att man bör, för att det hamnar på pluskontot den dag man står inför sankte per (eller vad han nu heter) eller för att ditt hjärta brinner och blöder för de som har det svårt. för att du vet hur det känns.
Vill du ha en glädje som kommer innefrån hjärtat oberoende av framgång, eller en glädje som består av yttre omständigheter?

nu känner jag mig elak, som vanligt. och jag kanske är helt ute och cyklar. glöm mina ord i så fall.
men såhär var det för mig. och jag vill ju bara att människors tro ska vara levande. inte levande-döda.


Kärlek! /ia.