Förra veckan när jag cyklade hem från Rådis fick jag sällskap av en blivande student som jag vet bor här i krokarna… pratade lite om studenten: ”Har du tagit studenten?” frågar han mig. ”Ja, för fyra år sen. Jag är född -88…. faktiskt” Ett väldigt förvånat ” Oj…”
På fredagen när jag var inne på Ljusgåvan för att köpa en studentpresent: Kassörskan ”Men du har inte tagit studenten va?” Först trodde jag hon menade högskoleexamen men insåg sen att hon trodde att jag hade nåra år kvar till jag skulle gå ut gymnasiet. Jag ”Jo, det har jag. För fyra år sen faktiskt…” Hon: ”Oj…! ” (försöker rädda situationen) : ”Ja du ser ju så ung ut, det tycker man ju är en jättekomplimang när man börjar komma upp i min ålder (25). ” Ja….
På gymmet i tisdags: Kille ”How old are you?” Jag: ”22” (lite annat prat) Sen ” Well, you don’t look like 22. Nineteen maybe” Jag: Skratt. ”yes, people use to say that…”
3 gånger på en vecka…! Och ja, jag får väl försöka ta det som komplimanger då…
Eller som bevis på att jag är ett riktigt baby-face... :)Övrigt: Jag är så glad. Oförväntat. Utan "särskild" anledning. Men Gud är god! Och en vecka på 45:an har också gjort gott.
kram&gonatt./ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar