Jag känner mig så rikt välsignad, för jag har såna fina vänner. Som ger glädje och skratt. Som ger mig kraft och styrka. Som ger mig tro, ger mig hopp, ger mig kärlek.
Och det hjälper mig att försöka lägga ner kampen mot mig själv. Tack Gud för att dessa fina människor finns i mitt liv!
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Det finns ju inget ljus, där inget mörker är…
Och jag har lust att adoptera vår lärare Anders till min morfar. Det hade vart grymt : )
Och sen killar det sjukt mycket i näsan också. Attjo prosit!
/ ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar