¨¨

Jag är lite anti ibland. Anti det mesta. Det som känns oäkta. Anti alkohol som gör att människor förändras. Anti utseende hetsen. Anti ”jag måste ta massa coola kort på nyår och lägga ut på facebook en timme senare för att alla ska se hur sjukt kul vi haft det och hur sjukt coola vi är” Anti att alltid va uppkopplad; facebook och mobil, alltid tillgänglig, aldrig bara vara här & nu, vara precis 100 % närvarande där jag är just nu. Anti att se ner på sig själv, klaga på sin kropp. Anti att sätta sitt värde i hur många av det motsatta könet som brukar ragga på en. Anti att lägga massa energi och pengar på att tillfredställa sitt eget nöjesbehov medan andra människor lider. Anti en värld där buken är guden som styr mitt liv. Lite anti mig själv och alla andra.

Eller kanske mest anti känslan av att stå utanför, inte kunna och inte vilja delta fullt ut i det som ska vara det bästa den här världen har att erbjuda. Anti känslan av att inte höra hemma. Anti känslan av att längta någonannanstans. Anti att inte passa in. Anti att vara annorlunda. Anti att vara tråkig. Anti att alltid vara anti.
Förbannade pessimist!

Fast egentligen är det nog inte så. det är bara det att det här inte är slutstationen, det är inte fulländat, det här är inte mitt hem.

När man känner så, då skriver man nått;


Du är så vacker
bakom den där masken
som du tror att du alltid måste bära
bakom din hinna av perfektionism
så finns det en liten sårbar flicka
och jag har sett henne glimta fram ibland
så oerhört vacker

Bakom din mur av att vara den glada, den snygga, den snälla, den sexiga, den coola, den fulländade
så finns Du, det riktiga Du.
och när du slutar med dina försök att göra dig vacker, så blir du vacker
av att vara den Du är

När du kliver ut ur din glaskupa
slutar tänka: vad ska de tycka om mig
är du slutar bry dig om vad du tror du måste göra för att bli älskad
så möter du en värld full av värme,
en värld som kan tina upp ditt frusna stenansikte

Så kom.
kliv ur ditt skal, ta bort din mask, släpp din hinna, kliv ur din glaskupa
var den du är skapad till att vara
låt världen röra din hand
och låt alla se hur vacker Du verkligen är



nattankar från ett kallt Sälen. Gott nytt år förresten!
(Och jag börjar sakna Betel på riktigt allvar nu. Så där så att det börjar bli jobbigt. Hur ska det gå sen när man ska ut ur bubblan på riktigt, ut i den stora farliga världen…?? )

Kram Ia