Mascaran – nedför dina kinder
Det är så lätt att skylla på snön. Och vinden. Som piskar tusen småspikar på din sköra vinterhud.
Smärtan – den sköna smärtan som gör att du för en stund kan glömma allt annat. De riktiga känslorna. Förtränger.
Kylan – som biter i dina röda kinder. Som gör att du glömmer frusenheten. Dina kalla händer, blå. Från oktober till maj. Kylan som kommer innefrån ett fruset hjärta, som tio lager kläder aldrig kan tina upp.
Låt din mascara rinna, den går att torka bort. Men skyll inte på snön…
Förändringar..
Nu har jag lärt mig att det är jobbigt att förändras. Även om det är bra förändringar. För när man kommer tillbaks till det gamla, och märker att man själv inte är som man var, så är det jobbigt.
Och jag skyller inte på nån annan. Det är bara jag själv som sätter mig själv som en åskådare som står utanför och betraktar allt med en förundrad blick.
Och det känns som jag sårar alla som står mig nära. Och alla som kommer mig nära.. Förlåt! Det är inte ert fel att jag ställer mig utanför, väljer att inte inkluderas.
Varför ska jag vara så svår? Varför ska jag tänka så mycket?
Men jag vet att det samtidigt är rätt, för mig. Jag kan inte gå på den vägen jag gick. Jag är på rätt väg nu.
Och jag skyller deppigheten på låga järnvärden och för lite träning. Jag antar att min kropp protesterar mot den uteblivna träningen och alla uteblivna endorfinkickar som jag vänjt den med. Nu är det enda jag ger den alldeles för mycket socker. Inte konstigt att man känner sig som en stor seg deghög. Jag bara längtar till att sätta igång med lite seriös träning igen. Få svettas. Och försöka förvandla all julmat till muskler. Det är den bästa medicinen, det lyckopiller som funkar för mig. Imorn kanske de blir längdskidspremiär. Då kommer nog endorfinerna och piggar upp mig igen.
Men jag älskar att åka snowboard. Jag tycker om att gå runt med mössa inomhus. Jag tycker om att vara hemma hos min lilla familj igen. Så helt bakom flötet är ja inte.
Och tack för dagarna i Sälen tjejer. Ni är bra! <3
Kram /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar