Jag gillar, som jag sagt förut, söndagskvällar. Den här söndagen har jag dessutom just gjort klart sommarens sista arbetspass. Weeho! Nu ska ja va ledig en vecka, packa, spela fotboll och försöka hinna träffa lite olika folk som ja kommer sakna.
Konstigt, om en vecka, nästa söndagskväll, befinner ja mig i sthlm. Och ska bo där till nästa sommar, åtminstonde. Börjar bli lite fjantigt nervig… fast de hör väl till.
Igår skulle ja på harrys – och gissa vad som hände? Jo ja blev så trött så ja orkade inte. För vilken gång i ordningen denna sommar? Tråkigast ever men vad ska man göra när de känns som man ska somna stående? Och efter lite om och men fick ja mig en säng i Kräftskivehuset 281, i Tesans rum. Tack tack=)
Ja ska inte flytta till Sthlm och gå Bibelskola för att få ut nått av det i ”vanlig” mening. Inga högskolepoäng, inga betyg, inget ”man har användning” av. Jag blir inget av det. Det verkar en del ha svårt att förstå. Varför åker du inte och jobbar istället undrar vissa. Men ja skiter fullständigt i om ja kommer gå massa back i pengar och inte få ett simpelt högskolepoäng om detta år kan hjälpa mig att komma tillrätta med den livslögn som styrt mycket i mitt liv de senaste 2,5 åren. Lögnen om att mitt värde sitter i kroppstorleken. Att lycka mäts i antal kilo på vågen. Att ja inser att det är lögn är väl att ha kommit en bit på väg, men för att ta i tu med skiten så tror jag jag har som bäst chans om jag får ett år utan press, i en annan miljö, där jag får koncentrera mig på Gud. Så är läget och kan ja så åtminstonde delvis få sundare tankar om mat och träning är det en chans ja tänker ta och så jag kan nog ta en himla massa högskolepoäng och tjäna massa pengar senare i livet, men utan ett moln av ångest ständigt hängande över axeln. Värt att prova i alla fall.
Nu blev de superseriöst , men ja är trött på att vi människor har en förmåga att vilja gå runt med en mask där man låtsas att man jämt är glad och lycklig. Precis som alla andra är jag ibland glad och ibland ledsen. That’s life. Ja tänker inte gå och dö bara för att ja har lite störda tankar. Och jag fejkar inte när ja är lycklig. Att livet inte är en räkmacka ger ett djup som jag är tacksam för, trots allt. Sen vissa dar vill man bara köra en motorsåg genom hjärnan. Fast tur man inte gör de, hade blivit en himla massa sågspån att ta reda på : )
Tack o gonatt.
/ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar