Lördag 29 augusti

”den fina tunna linjen
mellan våran värld och din
skär igenom varje ljud
genom varje utsträckt tanke
varje ansats att förstå
varje sång jag nånsinn sjöng

aldrig, aldrig ensam
alltid ensam här
aldrig, aldrig ensam…”


Snart har det gått en vecka här på Betel och i Stockholm. Känns som sex långa dagar sen jag flyttade, har nog sällan vart med om en sån intensiv vecka. 60 nya personer att lära känna, en ny stad, första gången man flyttat hemifrån… Ja de blir en del.

Men än så länge kan ja väl bara beskriva det ungefär så här: Nu är ja inte bara vid liv, jag lever också. Jag lever här och nu. Inte i framtiden, inte i det som varit. Utan är helt och hållet nöjd med nuet. Det känns annorlunda och konstigt. Men bra.


Idag tog jag cykeln in till centrala Stockholm. Gick runt lite i gamla stan, lite på söder och sen Drottningholsmsgatan. Och vad tror ni hände när jag hitta en klänning, som var lila, på en second hand. Jo självklart: shopping! Detta kan bli ett farligt år, haha.


För övrigt har jag legat på en spikmatta för första gången i mitt liv. Det gillar jag!
Så har redan börjat snickra på en önskelista till jultomten-09.
(utan inbördes ordning)
- Spikmatta
- Startplats i tjejvasan
Kommer inte på nått mer just för tillfället.
(och det känns svårt att blogga. Mycket lättare när man har massa frustrerade känslor som vill ut och måste ta vägen nånstans. Men när man känner sig harmonisk och tillfreds finns de liksom inte så mycket att säga..)


TACK till mig själv att jag tog chansen att göra det här, TACK alla som stöttat mig i valet, men mest TACK Gud för att de nog var du som fixade allt, från ett frö och längtan i mig, och sen allt praktiskt tills den dagen jag faktiskt var på plats här.


Morsning godbajs!

Kram /Ia.