Jag tänker oss att Gud skapade oss MED våra kroppar och därför tror jag också att han vill att vi gör vårt bästa för att ta hand om dem. Och så funkar vi ju dessutom bäst på både andliga och mentala plan om kroppen, det fysiska, är i balans. Åtminstonde gör jag det.
Jag försöker att ta hand om min kropp för det är det absolut mest grundläggande för att få ett liv och en vardag som fungerar bra. För att orka vara så levnadsglad som jag tänker mig att Gud vill att jag ska vara så är bland annat sömn, bra mat, motion/träning, vila/återhämtning, egentid, kreativa projekt, närhet, social gemenskap... några av de saker jag vill ha med i mitt liv, och försöker hitta en bra balans i, för att jag ska orka leva på ett bra sätt.
Jag tror jag börjar närma mig den där balansen mer och mer, även om jag såklart har dagar där jag känner mig trött och sliten (och jag menar inte med det här inlägget att man måste vara tipp topp jämt eller inte får vara trött, jag förstår självfallet att det med t.ex. småbarn kan vara omöjligt att få ihop den sömn man skulle behöva).
Men. JAG mår ganska bra just nu för att jag i mitt liv kommit dit att jag tränar hyfsat mycket (och älskar det!) och att det faktiskt funkar för att jag också äter bra, sover bra och återhämtar mig bra.
Att träna mycket på någon vitkålsdiet funkar inte för mig i alla fall, men när jag blandar träningen med att äta ordentlig mat och inte panika och tänka så mycket på det, och dessutom har andra saker i livet som också betyder mycket för mig, ja då känner jag mig STARK. Inte alltid såklart, och kanske inte framförallt stark i kroppen som att jag vore något muskelberg eller konditionsfenomen, för det är jag inte, men jag känner mig stark liksom hel och hållen. Stark i mig själv, stark som ia. Andligt, fysiskt, mentalt. Och jag tror en hel del av grunden till detta som sagt ligger i det fysiska. Kroppen är viktig och den är värd att tas om hand om. Det står ju till och med i Bibeln att kroppen är ett tempel där den helige ande bor. Jag vill vårda mitt tempel. Fortsätta äta, träna, sova, ta hand om. Fortsätta växa och bli stark, fysiskt och psykiskt.
(I och för sig, det paradoxa: Igår skrev jag ju att i vår svaghet blir Guds styrka störst. Och så tror jag visserligen det är också, att vi liksom behöver vara beroende av honom för att perspektiven skall bli de rätta. )
MEN jag tror att om vi inte tar hand om vår kropp så blir vi så slitna och svaga att det i sig själv gör oss nedslagna och bortvända från Gud för att vi liksom inte orkar med att se utanför och bortanför vår egen navel. Så är det för mig i alla fall. Är min kropp ledsen blir ju liksom hela jag ledsen och då blir det svårt att fokusera på något annat än sig själv. Jag tror att Gud vill att vi ska orka se bortom oss själva så att vi orkar älska: älska Gud, älska medmänniskor och älska oss själva, Guds avbilder.
Jag förstår också att det här kanske inte är så lätt om man lider av någon fysisk eller psykisk sjukdom som är långvarig. Man FÅR må dåligt. Det är ok att man inte räcker till för allt och alla jämt. MEN jag tycker att om man har förutsättningar för att vårda kroppen (ät, träna, sov) på ett sådant sätt att den blir en bra version av sig själv, som den var skapt för att vara, då tycker jag att man ska ta chansen, eller har skyldighet om man ska vara skarp, att göra det.
Det kanske är skönare att ligga på soffan än att träna, men det gör dig inte till en bättre människa.
Du kanske passar bättre in på några bikinibilder om du inte äter så mycket men det kommer inte göra dig trevligare att umgås med. Hungrig = arg. Eller hur?
Du kanske tror att du blir en effektivare människa om du bara sover sex timmar varje natt och får fler timmar över till att jobba och slita, men ingen kommer tacka dig den dagen du får utmattningssyndrom.
Ni märker att jag går igång på det här va? Men det är bara för att jag vill att ni ska ta hand om er själva fina vänner, inifrån och ut. Livet blir så mycket skönare, roligare och snällare då.
Och min tanke för dagen om Gud är att han också vill att vi ska ta hand om de gåvor till kroppar han faktiskt gett oss.
Kärlek! /ia
Jag försöker att ta hand om min kropp för det är det absolut mest grundläggande för att få ett liv och en vardag som fungerar bra. För att orka vara så levnadsglad som jag tänker mig att Gud vill att jag ska vara så är bland annat sömn, bra mat, motion/träning, vila/återhämtning, egentid, kreativa projekt, närhet, social gemenskap... några av de saker jag vill ha med i mitt liv, och försöker hitta en bra balans i, för att jag ska orka leva på ett bra sätt.
Jag tror jag börjar närma mig den där balansen mer och mer, även om jag såklart har dagar där jag känner mig trött och sliten (och jag menar inte med det här inlägget att man måste vara tipp topp jämt eller inte får vara trött, jag förstår självfallet att det med t.ex. småbarn kan vara omöjligt att få ihop den sömn man skulle behöva).
Men. JAG mår ganska bra just nu för att jag i mitt liv kommit dit att jag tränar hyfsat mycket (och älskar det!) och att det faktiskt funkar för att jag också äter bra, sover bra och återhämtar mig bra.
Att träna mycket på någon vitkålsdiet funkar inte för mig i alla fall, men när jag blandar träningen med att äta ordentlig mat och inte panika och tänka så mycket på det, och dessutom har andra saker i livet som också betyder mycket för mig, ja då känner jag mig STARK. Inte alltid såklart, och kanske inte framförallt stark i kroppen som att jag vore något muskelberg eller konditionsfenomen, för det är jag inte, men jag känner mig stark liksom hel och hållen. Stark i mig själv, stark som ia. Andligt, fysiskt, mentalt. Och jag tror en hel del av grunden till detta som sagt ligger i det fysiska. Kroppen är viktig och den är värd att tas om hand om. Det står ju till och med i Bibeln att kroppen är ett tempel där den helige ande bor. Jag vill vårda mitt tempel. Fortsätta äta, träna, sova, ta hand om. Fortsätta växa och bli stark, fysiskt och psykiskt.
(I och för sig, det paradoxa: Igår skrev jag ju att i vår svaghet blir Guds styrka störst. Och så tror jag visserligen det är också, att vi liksom behöver vara beroende av honom för att perspektiven skall bli de rätta. )
MEN jag tror att om vi inte tar hand om vår kropp så blir vi så slitna och svaga att det i sig själv gör oss nedslagna och bortvända från Gud för att vi liksom inte orkar med att se utanför och bortanför vår egen navel. Så är det för mig i alla fall. Är min kropp ledsen blir ju liksom hela jag ledsen och då blir det svårt att fokusera på något annat än sig själv. Jag tror att Gud vill att vi ska orka se bortom oss själva så att vi orkar älska: älska Gud, älska medmänniskor och älska oss själva, Guds avbilder.
Jag förstår också att det här kanske inte är så lätt om man lider av någon fysisk eller psykisk sjukdom som är långvarig. Man FÅR må dåligt. Det är ok att man inte räcker till för allt och alla jämt. MEN jag tycker att om man har förutsättningar för att vårda kroppen (ät, träna, sov) på ett sådant sätt att den blir en bra version av sig själv, som den var skapt för att vara, då tycker jag att man ska ta chansen, eller har skyldighet om man ska vara skarp, att göra det.
Det kanske är skönare att ligga på soffan än att träna, men det gör dig inte till en bättre människa.
Du kanske passar bättre in på några bikinibilder om du inte äter så mycket men det kommer inte göra dig trevligare att umgås med. Hungrig = arg. Eller hur?
Du kanske tror att du blir en effektivare människa om du bara sover sex timmar varje natt och får fler timmar över till att jobba och slita, men ingen kommer tacka dig den dagen du får utmattningssyndrom.
Ni märker att jag går igång på det här va? Men det är bara för att jag vill att ni ska ta hand om er själva fina vänner, inifrån och ut. Livet blir så mycket skönare, roligare och snällare då.
Och min tanke för dagen om Gud är att han också vill att vi ska ta hand om de gåvor till kroppar han faktiskt gett oss.
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar