Jag tänker att det ibland är svårt att tro på Gud. Eller nä, inte svårt att tro men svårt att uttrycka sin tro, att leva av och i sin tro, att vara beroende av Gud, att lite på Gud, att leva för Gud.
Det är så himla mycket annat hela tiden som bockar på uppmärksamhet. Livet och vardagen i Sverige är ju inte uppbyggt för att vi ska behöva sätta någon tilltro till Gud. Man hamnar så lätt i 'ekorrhjulet' där allt rullar på. Det är ständigt aktivitet, jobb, träning, mat, sova, vänner, familjeliv... ja allt, livet går ständigt i sådant tempo att man liksom glömmer bort och inte hinner med Gud. På något sorgligt vis.
Och är vi inte beroende av honom så tror jag inte heller vi alls får se lika mycket av han är kapabel att göra heller. Synd nog...
Hur i hela friden råder man bot på det här?
Kärlek! /ia
Det är så himla mycket annat hela tiden som bockar på uppmärksamhet. Livet och vardagen i Sverige är ju inte uppbyggt för att vi ska behöva sätta någon tilltro till Gud. Man hamnar så lätt i 'ekorrhjulet' där allt rullar på. Det är ständigt aktivitet, jobb, träning, mat, sova, vänner, familjeliv... ja allt, livet går ständigt i sådant tempo att man liksom glömmer bort och inte hinner med Gud. På något sorgligt vis.
Och är vi inte beroende av honom så tror jag inte heller vi alls får se lika mycket av han är kapabel att göra heller. Synd nog...
Hur i hela friden råder man bot på det här?
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar