med tungan, lite mer, ratt i munn.

har i Indien har jag inte gatt pa nagra gudstjanster, inga hemgrupper, ingen kristen gemenskap. har last bibeln och bett mindre an vanligt.

MEN jag har upptackt att det finns sa manga tillfallen varje dag, i vardagssituationer, dar jag kan valja (om jag ar narvarande och medveten om vad jag tanker, sager och handlar) att ara Gud genom mitt agerande, eller att kora over det jag vet att han egentligen skulle vilja att jag skulle gora.

man kan nastan hela tiden valja att endera agera sasom man vet att Gud vill: med karlek och respekt till alla manniskor, behandla andra sasom du sjalv vill bli behandlad osv. satta andra i forsta hand, inte sig sjalv.
men tanker jag inte pa detta, utan bara kor pa, handlar efter slentrian, da blir det ju sa enkelt sa att mitt ego styr: jag vill bli sedd, bekraftad. jag vill ha MIN vilja igenom. jag tycker att jag har ratt att bli sur eller att tala illa om andra personer.

en san enkel sak som att skvallra. ratt oskyldigt, MEN det innebar ju att jag pratar om andra personer for att folk i min narhet ska tycka att jag har nagot att saga, nagot roligt/smaskigt. MEN ar det helt schysst mot den jag pratar om? Nej, jag tycker inte det.

vet inte hur manga ganger pa denna resa jag varit pa vag att saga nagot om nagon, bara for att ha nagot att komma med, men i sista stund hejdat mig med tanken: Varfor ska jag saga detta? ar det bara for att framhava mig sjalv? da later jag bli!

sakert har jag flera ganger aven sagt saker jag inte borde. Men de ganger jag hejdat mig. de ganger jag slutat vara sur nar jag lyft blicken fran mitt eget ego. de ganger jag handlat osjalvikst. de ganger jag glajdt mig med andra..... allt for att jag VILL gora Guds vila
... det tror jag faktiskt, ar lardomar som ar minst lika 'bra' eller viktiga som att ga pa gudstjanst, be eller lasa bibeln (sjalvklart behover man det med, for att fyllas pa av goda saker, ) men aktiv kristendom kanske utovas bast i det verkliga, vardagliga simpla, svara, harliga livet?

karlek! /ia