ibland tanker jag att jag ska skriva ett inlagg och uppdatera er gamla kara vanner om hur det gar det dar med maten och traningen och atstorningarna och tankarna och angesten och vikten och kroppsynen... och ja, allt det dar.
MEN det ar svart att skriva om hur det kanns. inte for att jag tycker det ar svart att skriva, prata, beratta om det. utan for att jag inte vet hur jag kanner. for att det varierar sa mycket fran stund till stund, dag till dag.
ena stunden kanns allt ok. som att det liksom funkar. andra stunder kanns det som jag ater groteskt och jag kanner mig som en stor elefant...
kanske utvecklar amnet mer ingaende en annan dag. MEN det funkar, det gor det. det ar helt ok. AS-tankarna ar inte nagot som helt formorkar min vardag. bara lite da och da.
karlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar