skrev ju bara en enda 'dikt' under tiden i indien. läste den idag och tycker den är helt ok och fångar något. så därför publicerar jag den igen. denna gång med å, ä och ö. det blir ju lite mer lättläst då :)
hud mot hud
cell mot cell
det magiska
när någon får hjärtat att slå
hud mot hud
svart mot vitt
gränser omöjliga att korsa
murar höga som himlen och tillbaka
hud mot hud
värme,
jag som ville vara kall
inte brinna upp
hud mot hud
och kanske bara ljusbrunt mot mörkbrunt?
kanske bara människor, allesammans?
kanske är jag bara kropp, fysik och längtan?
men hud mot hud
varar inte mer än ett ögonblick
för det är oceaner emellan
avstånd omöjliga att överstiga
avstånd som aldrig bör, aldrig får, aldrig ska och aldrig kommer att överstigas
hud mot hud
ett ögonblick, en sekund
innan de olika världarna skiljs åt
att jorden, världen skulle vara en,
det ar lögn
det ar lögn
den är två
den är tusen
rik och fattig
svart eller vit
som möts i ett kort, kort ögonblick
hud mot hud
som möts i ett kort, kort ögonblick
hud mot hud
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar