torsdag 3 september

Ja vet verkligen inte vad jag ska skriva här längre.

Känns liksom inge intressant att skriva om hur bra jag mår. Eller är det de?

Intressant att veta att jag numera längtar till nästa dag, spänd förväntan av vad den kan föra med sig, både i nya kunskaper och umgänge med härliga människor?

Att jag trivs som en fisk i vattnet här i Bromma och Stockholm, att det känns precis lagom blandning av land/stad just här, med skogsområde nära men samtidigt jättenära in till storstan.
Att mina klasskompisar och folket på skolan och internatet redan börjar kännas som en familj för en?

Att det känns så skönt att slippa ha ständig plugg-ångest och tenta-skräck utan istället känna att jag läser om nått jag verkligen brinner för att lära mig om, det jag tycker är mest relevant här i livet.

Att att flytta hemifrån nog är det bästa jag gjort på länge och att jag mår så mycket bättre av det, att få känna frihet av att sköta mig själv samtidigt som jag bara behöver gå utanför rumdörren för att vara social med folk.

Att det är fantastiskt skönt att omge sig av en miljö där det inte förekommer någon alkohol. Insåg nog inte innan hur bra det är. Så skönt att de inte ens är snack om att ut och supa när helgen kommer, att man inte har några fyllefester där folk gör bort sig och alla hånglar med alla och sen ska man snacka om vem som hade sex med vem hela veckan lång.

Att det gör en enorm skillnad att inte väga sig varje morgon som jag gjort innan i över 2,5 år. Att slippa ifrån den ångesten det innebär att varje dags humör ska bestämmas av hur mycket vågen står på, gör att det känns som att jag kan andas.

Att jag känner en sån frid och ett lugn, jag är den jag är, på den plats jag är menad att vara just nu, det är jag 100% säker på, för allt känns så rätt och bara tanken på att gå kvar i de hjulspår ja gick i gör att de kryper obehag i mig. Jag behöver tänka nya tankar, och det gör jag så mycket lättare på ett nytt ställe med nya människor.

Att träningen känns sjukt kul och inspirerande, att jag tränar för att må bra och ha kul, de kanske blir lika mycket som förut eller mer, men kanske med en sundare inställning.

Att jag mår så bra och känner på ett sätt som aldrig förr att jag bara vill vara här och nu, inte se framåt, inte bakåt, bara totalt nöjd med mitt liv här idag. Får man verkligen känna så? Eller blir man klubbad i huvudet ”-Ia, sådär lycklig får du inte gå runt och känna dig”. Jag är rädd, rädd att trilla ner i svarta hål. Jag vill bara vara kvar på dom rosa molnen.

Om det är intressant att veta? Tveksam. Men i sånna fall, varsegod!


Och nej, allt är inte bra, man byter inte ut sina tankar på 1 vecka, jag är fortfarande rädd för det jag var rädd för innan, fortfarande fokuserad på mat och träning, men jag känner ändå en frid och ett lugn, och jag vill verkligen må bra och med den inställningen kommer saker nog kunna gå åt rätt håll. Det finns liksom inga bättre förutsättningar för mig att bli helt frisk än vad det finns här (när är man helt frisk? Blir man nånsinn de?)
Jag tror inte Gud vill att man ska se ner på sin egen kropp, hans skapelse, och när jag får vara så nära Gud som jag känner att den här miljön gör att jag är, så blir det också lättare att ta till sig hans tankar om att duga som man är, att man är skapad underbar och med en livsplan.

Och nej, att jag så mycket bättre här betyder inte att jag skiter i vänner och familj hemma i Falun, att jag på nått sätt skyller på er för att jag inte kunde leva och må bra där just nu. Det var bara mina egna dumma tankar. Och jag tänker på er och saknar er samtidigt som jag just nu vill hålla mig därifrån. Men ni finns i hjärtat och tankar.

Jag är ingen sån som vill lägga upp hela mitt liv på en blogg så om jag blir för personlig så ursäkta. Men det är ändå en sån stor del av mig att det vore hyckleri att inte låtsas om att jag har haft problem. Precis som alla människor har.

Och om nån av mina nya klasskompisar hittat hit så vet ni kanske lite mer om mig nu än vad jag berättat. Inga hemligheter, men heller inget man vill gå runt och skylta med i rädsla för att få nån sort stämpel på sig.


Imorn ska vi kanske på Grönan och kika på Håkan Hellström. De blir nog riktigt nice i sånna fall.

Kram /Ia.