när och varför blev min hjärna inprogrammerad på att jag måste träna minst en gång om dan för att få någon som helst ro i kroppen?
det är jobbigt.
men annars är livet här i stockholm underbart bra och jag trivs som en liten aborre i en insjö.
och allt är ju relativt och om man jämför så är livet väldigt bra just nu. men ska man acceptera gamla problem som en del av sitt liv och bara inse att så är det. eller går det att bryta?
hursomhelst, idag har jag lärt mig att Gud inte är snäll. Men god. och det låter ju faktiskt rätt klokt när man tänker efter.
och så har jag varit på öppen scen och sett och hört massa duktiga musiker. kul!
och ätit middag i vårat lilla kök. vad mysigt och vilken gemenskap vi börjar få. arvid, olivia, madde, erica, sara och jag = fem härliga smålänningar och så en liten dalkulla på det.
min slutsats: jag gillar smålänningar! :)
stor kram. / Ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar