Ia

"Halva Zimbabwe behöver mat


Nära sju miljoner zimbabwier (7 mille, de är riktigt mycket folk! mer än man kan tänka. och massa barn) måste få mathjälp för att överleva fram till skörden i april. (Överleva!!!!!)....... ...som bedömer att mer än halva Zimbabwes befolkning på 12 miljoner inte har tillräckligt att äta. ...."





en liten nyhetsnotis, lätt att bläddra förbi när man sitter där kvart i sju en morgon och käkar frukost med ögonen på halv stång och tycker synd om sig själv som måste upp i ottan.


Ja stackars mig som har en frukost framför mig på bordet, som har mat, husrum, föräldrar, vänner, får gå i skola avgiftsfritt, har jobb, pengar (så man klarar sig iaf). Ja stackars, stackars mig som måste skriva tenta och annat jobbigt...





var vill ja komma med det här då? måste jag vara så pessimisstisk och försöka ge folk dåligt samvete för att de har mat på bordet? njej...


men man kan behöva sig små tankeställare ibland, för att se saker ur andra perspektiv.





plus att de peppar mig när det känns som allt man gör egentligen är meningslöst, att man springer runt och gör ingenting när massa barn svälter ihjälp på andra sidan jordklotet. då peppar jag mig själv med att min utbildning faktiskt kanske kommer kunna ta mig till de där ställena en dag... hoppas bara att jag kommer göra de på riktigt, att de inte blir nån tonårsdröm som man aldrig tar tag. i. (är ju inte ens tonåring längre förresten).





"ät upp tänk på barnen i afrika" ja tänk om man kunde skicka ner lite överbliven mat till dom, vad enkelt de vore. de är lite som man skäms när man tänker på allt man struntar i att äta av rädsla för att bli tjock, de hade säkert tyckt man va knäpp i huvudet (är man väl också...)





nu när jag ändå är i gasen och sådär politisk som ja blir ibland så kan man ju komma med en liten utmaning/uppmaning:


Skulle det vara helt ekonomiskt omöjligt för dig att ge en hundring eller två eller fem till välgörande ändamål varje månad? skulle din ekonomi krascha? eller skulle du bara få skippa ett halvt biobesök eller bara äta pizza varannan vecka isället för varje? skulle de va värt de?


ja tror/hoppas de.....det går knappast nån nöd på mig fastän lite pengar slinker i väg till barn i nöd varje månad. jag vill inte framstå som nått helgon , ja är en snål jävel som egenltigen skulle kunna göra mycket mer, men hoppas att de gör nån liten skillnad för någon iaf..


i bibeln står det att den som ger ska få tusenfalt igen, och även om du inte tror på nån gud eller så, så kan iaf jag intyga att min ekonomiska situation inte blivit ett dugg sämre sen ja började ge en tiondel av min inkomst till sånt här. och förutom att ja tror man blir välsingand ekonomiskt så känns det rätt fint i det medmänskliga hjärtat...





eller så köper man sig fri från sitt dåliga samvete, ja vet faktiskt inte....





nog med världsproblem för idag, hoppas mina eventuella läsare inte tycker jag är helt genom negativ eller går på för mycket i min rädda-hela-världen anda. sagt det förut, ja vet att jag är naiv men ja tror man kan göra skillnad...eller hur ? =)






här är jag med en zigenarflicka i rumänien... hon fick mina örhängen. gör det nån skillnad eller är man en patetisk västerlänning som kommer och kollar på dom som djur-i-bur i en vecka, ger lite grejer för att få ett gott samvete och sen åker hem och fortsätter som vanligt....?


åhh jag vill göra nått vettigt!








avslutar detta med ett musik-tips (hör ej ihop med ovanstående text)


Bo Kaspers (som förresten kommer till falun, köp mig en biljett! (eller ge pengarna till fattiga isället, hahaha) med låten: Innan allt försvinner. den är bra enligt mitt subjektiva tycke.





detta blev långt. hej då!