babyface, part 2.

-

Angående det där temat om att jag tydligen ser så ung ut, fick jag det bekräftat ännu en gång idag:
Busschaufför: Ja, du är väl 15, 16 va? (För att situationen inte ska bli alltför genant för honom drar jag en lite vit lögn): Nä, jag är 20, faktiskt.
Han trodde alltså att jag var ca 7-8 år yngre än vad jag är, någon som precis gått ur nian typ. Tackar! Men han sa som alla andra att ”när du blir äldre kommer du tycka att det är världens komplimang att du ser ung ut”. Och så var det ju bra för då kunde jag ju lätt åka buss på halv biljett, tyckte han.

Ja förresten så envisades han med att jag inte skulle betala alls, så bussturen blev gratis, något komiskt och till syvende och sist så tyckte jag att det var en mycket trevlig chaffis! (Men så var han ju inte helsvensk och det har ju en förmåga att vara lite mer avslappnat då….)
För jag tar inte illa upp när folk säger jag ser ung ut. Är alldeles för van : )

15 eller 23, who knows and who cares?

/ia

jag vet inte vad det nya är, men bättre än det här

-
Älskar att träna dagen efter vilodag, benen är fräscha så det går alltid så bra då:) eller relativt bra iallafall om man jämför med hur det varit på sistoende. Löpformen kanske äntligen är lite på g iallfall. Är ju inte långt kvar till 3sept och Tjejmilen nu.... bävar redan. Hu! (Ska iallafall vila benen nån dag innan tävlingsdags, det är då ett som är säkert!)
Puss.
/ia.

Words are unnecessary

-

För det kallas kärlek.

Marcus & Mariann 2011-08-06

-

du har rock'n' roll i dina bröst, du har blues i dina lår, du har visor i ditt hår och poesi i dina sår

-

(obs! mannen på bilden har ingenting med texten att göra. däremot kan kvinnan(?) på bilden vara något inblandad....)

Jag skrev om nått. Som inte är så aktuellt längre. Men rörde om, då. Nu är det över. Var över redan då.

Jag förlorade.
Igen.
Det enda som inte skulle hända. Inte fick hända.
Men jag är svag.
Och förlorar. Min kamp. Mina ideal. Den fina bilden av mig själv. Av min nystart.
Jag förlorade.
Och du vann ingenting.
Bara lite skam och skuld.
Att du tog tillfället i akt.
Jag förlorade.
Vi vann ingenting.
Det var inte ens för kärleks skull.
”- Orkar. Inte. Längre. Vara. Duktig.!”
Enda anledningen.
Till att du fick mig. Hela mig.
Utom mitt hjärta.
Jag förlorade.
Det vita oskuldsfulla, än en gång.
Blev grå, än en gång.

och här är den flera år gamla ursprungstexten. för den som glömt. hur man nu kan göra det ;)

Jag ville vara vit. Som snö.
Men jag svek. Och blev svart. Röd. Och tillslut alldeles grå…
Som en urtvättad trasmatta, använd.

Jag ville vara bra. Som man ska vara.
Men jag svek. Mig själv, mina ideal, mina drömmar.
Som en barbie, jag gör vad du vill.

Jag ville vara som det förväntas. Göra min plikt.
Så jag svek. Dig, med min falskhet.
Som en skådespelerska, jag gör min roll.

Och svart, rött, grått kan aldrig bli vitt.
Kanske ljusbeigt.
Men jag drömde en gång om att vara vit. Som snö.


/ia.

När jag somnar står en ängel vid min dörr, precis som förr, och gör att allting ordnar sig och den blir tryggheten för mig. Vem går eldvakt för dig?

-
Förra veckan skulle ju jag, Hanna och Jessica cykla runt Runn. Orkar inte skriva så mycket om det nu i denna sena timme (för mig iallafall) mer än att det var mycket trevligt! För vad blir inte trevligt om man gör det tillsammans med trevliga människor? <3
Nån liten bild från vår matsäckspaus i närheten av Torsång.

Runn

Jessica & Hanna

Jag och Jessica

Och måste avsluta med att jag är så glad och nöjd med min nya cykel som jag fick av pappa i söndags: sju växlar, cykelkorg, skön sadel. Vad mer kan man begära av livet? (eller ja, av en cykel iallafall....)

/ia.

Men säg varför rodnar Cecilia Lind?

-
idag har varit en bra, ja nästintill perfekt, dag. ledig så nästan hela dagen spenderades på stranden med sol och bad. äntligen! gjorde ett fuskdopp för någon vecka sedan men idag badade jag på riktigt.
och som strandnöje en bra bok jag kan tipsa om även om jag inte läst ut den ännu: Tillsammans är man mindre ensam - av Anna Gavalda. Och så en kaffetermos såklart.

och sen ett träningspass med lite löpbandsintervaller som jag var pepp på och det gick oväntat bra. första gången på länge som det verkligen kändes att konditionen och löpformen kanske är på uppåtgående i allafall. härligt!
och nu på kvällen en minigolfmatch vid Slussen med brudarna. Så kanske dagens viktigaste jag måste påpeka: Vem vann? Jo, det var allt Ia Lindström det ;) Så då kan jag somna gott.

och att jag inte solat baksidan så himla mycket i sommar fick sitt fina resultat idag.... hoppsan!
och nederdelen av stjärten ser likadan ut, men även om jag lämnar ut mig själv en del i denna blogg så finns det vissa gränser, så det bjussar vi inte på, haha.

lady in red

ett inläggg med många superlativ. men så var det ju som sagt en bra dag också. såna här lediga sommardagar kommer ju inte alltför ofta så då får man passa på att njuta. imorn jobb 06:45 igen. så godnatt!

/ia.

You got that something that keeps me so off balance

-
Att jag faktiskt, mot all förmodan, bara tycker det är lugnt och skönt, en ro i hjärtat, en ostressad själ, sen han åkte måste ju bara tyda att han tog sig alldeles för långt in i mitt hjärta, rörde om alldeles för mycket i min hjärna.
Ibland saknar jag det.

/ia.