du har rock'n' roll i dina bröst, du har blues i dina lår, du har visor i ditt hår och poesi i dina sår

-

(obs! mannen på bilden har ingenting med texten att göra. däremot kan kvinnan(?) på bilden vara något inblandad....)

Jag skrev om nått. Som inte är så aktuellt längre. Men rörde om, då. Nu är det över. Var över redan då.

Jag förlorade.
Igen.
Det enda som inte skulle hända. Inte fick hända.
Men jag är svag.
Och förlorar. Min kamp. Mina ideal. Den fina bilden av mig själv. Av min nystart.
Jag förlorade.
Och du vann ingenting.
Bara lite skam och skuld.
Att du tog tillfället i akt.
Jag förlorade.
Vi vann ingenting.
Det var inte ens för kärleks skull.
”- Orkar. Inte. Längre. Vara. Duktig.!”
Enda anledningen.
Till att du fick mig. Hela mig.
Utom mitt hjärta.
Jag förlorade.
Det vita oskuldsfulla, än en gång.
Blev grå, än en gång.

och här är den flera år gamla ursprungstexten. för den som glömt. hur man nu kan göra det ;)

Jag ville vara vit. Som snö.
Men jag svek. Och blev svart. Röd. Och tillslut alldeles grå…
Som en urtvättad trasmatta, använd.

Jag ville vara bra. Som man ska vara.
Men jag svek. Mig själv, mina ideal, mina drömmar.
Som en barbie, jag gör vad du vill.

Jag ville vara som det förväntas. Göra min plikt.
Så jag svek. Dig, med min falskhet.
Som en skådespelerska, jag gör min roll.

Och svart, rött, grått kan aldrig bli vitt.
Kanske ljusbeigt.
Men jag drömde en gång om att vara vit. Som snö.


/ia.