Vad ska vi göra med vår tro, vad ska vi göra med vårt hopp, vad ska vi göra med vår kärlek som glöder?

-

Följande; en text jag skrev på Betel. Inför påsk, när jag tänkte över vad Gud egentligen gett oss. Att han gett oss allt. Och vad det innebar att han offrade sin son, Jesus, på ett kors.


Jag, er Gud, gav er min jord.
Att förvalta och råda över.
Jag gav er skogen, och bergen och havet.
Jag gav er sommaren och vintern.
Jag gav er musiken och glädjen och skratten.
Jag gav er solen om dagen, och månen om natten – för att mörkret inte skulle få råda på denna jord.
Jag gav er djuren och naturen.
Jag gav er kroppar - att gå med, att dansa med, att älska med.
Jag gav er männen, jag gav er kvinnorna och jag gav er barnen. Att känna kärlek för.

Sen gav jag er språket.
Att uttrycka er med. Att uppmuntra varandra med. Att kommunicera er vilja med.
Jag gav er bönen. För att vi ska prata med varann. Jag ville ha en relation till er, mina älskade barn.
Jag gav er den fria viljan.
För att er kärlek till mig skulle komma från era hjärtan.
Jag står här och väntar.
Som en far vill jag bara sluta er under mina vingar, som rymmer så mycket mer än ni nånsinn kan förstå.
Och jag har inga klor, så jag kan inte gripa tag i er och föra in er i mina vingars skugga mot er vilja. Jag kan bara bereda en plats. Ni måste välja själva.
Åhh, om ni ville komma till mig, mina barn.

Jag gav er gåvor och talanger. Att tjäna varandra med.
Jag gav er pengarna. Att förvalta. Att ge till den som inget har. Att visa kärlek och empati med. Och investera som kloka förvaltare, för att kunna tjäna mig.
Åhh, om ni insåg att jag är er skapare som bara vill er väl.

Jag födde ett barn
Som jag älskade över allt annat
Det var min förstfödde, min älskade, min ögonsten
Det var en del av mig, det var mitt kött och mitt blod
Och som en moder vaggade jag barnet i mina armar

Men jag kunde inte behålla min son här uppe hos mig
Det skulle vara för själviskt
Ni behövde honom
Så jag sände ner min son till världen
För att också ni skulle få del av den kärlek som mitt hjärta nästan sprängdes av, för min sons skull

Han hånades
Han bespottades
Han svettades blod
Han fick en krans av törne – som rispade hans panna

Och sen, sen slog de min älskade son
Med en piska av järn och benbitar
Den slet upp köttsår på hans rygg

Sen gick han, min älskade, till Golgata
Han bar sitt kors
Och där, så genomborrades hans händer och fötter av spikar
Och jag fick se på.
Bom! Bom! Bom!
Kan ni höra slagen?
Som ekar, genom årtusenden

Så gav jag, er Gud, min älskade son till er värld, för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.



Tack. För hur det än är, är jag glad och tacksam att jag fått chansen att leva ett liv, ett människoliv, där vi får ta del av alla de goda gåvor du gett oss. Och ta del av nåden, kärleken och förlåtelsen. Det är stort. Större än jag nog förstår här och nu.
- och idag har jag fått prata ätstörningar och rädslor halva dagen. det har gjort gott. det liksom krymper då.

/ia.