onsdag 21 september 2016

Vardagspratet: det knakar och knastrar

För ungefär två veckor sedan fick jag nått som kändes som ryggskott typ, och inom några minuter förvandlades jag från en normalrörlig (eller lite åt det stelare hållet kanske) 27-åring till en rörlighet som kanske kan liknas vid en 85-årings? Just den där lilla grejen med att få på sig strumpor och skor blev en stor grej istället för en liten grej.


Det har inte riktigt gett med sig även om jag nu iallafall får på mig strumpor och skor utan hjälp eller höga aj-skrik, så i måndags tog jag tag i saken, (efter lite tjat från min mycket mer handlingskraftiga pojkvän) och besökte en naprapat.

Domen: sned i ryggen, stel (rejält stel!) och stum. Ha, det var ju inte oväntat direkt!

Fick ju dock lov att försöka snappa upp nått som kan tolkas som positivt, det fick bli orden stark och kompakt. (Om kompakt är en positiv bedömning är ju kanske lite tveksamt men det fick bli min tolkning av det.)

Och OJ vilken misshandel man utsattes för, hehe. Och OJ vad det knakade och knastrade när han knäckte till på diverse ställen i rygg och nacke. Jag gapskrattade som en chockad reaktion av de otäcka ljuden.


Blev ryggen bättre då?

Nja... haha? Känner det fortfarande men det kanske tar några dagar att bli bättre.

Här nedan kände man sig ju dock fit och vältränad. Eller nått. Åtminstone stark och kompakt iallafall.


Kärlek! /ia

Inga kommentarer: