En dikt som jag läste i somras som tog tag i mig lite, och som jag tyckte var så pass viktig och vettig att jag klippte ut den och satte på mitt kylskåp hemma.
" I ett gathörn såg jag en liten flicka,
Som stod i tunn klänning och frös
Utan hopp om att få en ordentlig måltid.
Jag blev arg och sade till Gud:
"Varför tillåter du detta?
Varför gör du inte något åt det? "
Gud hade inte talat till mig på en lång tid,
Men den natten, svarade han,
"Jag gjorde verkligen något åt det.
Jag skapade dig! "
Väntar vi oss att Gud ska ingripa medan vi själva sitter där i vårat överflöd utan lust att lyfta ett enda finger för att göra något för att andra ska få det bättre?
Vi KAN göra så mycket. VILL vi?
Jag vänder mig mest här till mig själv faktiskt; hur kan jag försöka uppmana/inspirera människor till att hjälpa andra om jag själv inte gör det?
Jag vill inte alltid. Jag kan vara lat, bekväm och egocentrisk. Jag tycker om att ha det bra och vill njuta för egen del.
Och så länge det är så att det är vår egen egoism som driver oss och inte välvilja mot andra människor så kanske vi ska vända blicken mot oss själva och fråga oss varför världen ser ut som den gör? Inte anklaga Gud. En Gud som de flesta inte bryr sig om så länge det går bra, sällan tackar, men om man ser hemskheter och orättvisor i världen, då skall Gud genast ha skulden för detta. Är det snarare en ursäkt för att på riktigt slippa ta sig an den jobbiga existentiella frågan om livet, döden, Gud, världen, verkligheten, orättvisorna?
Kanske är det så att Gud redan har skickat en lösning på problemen. Dig och mig! Människor med fri vilja, viljan att göra gott eller att göra ont, att hjälpa eller att inte hjälpa. Även om vi kanske inte skulle kunna lösa alla problem här i världen så finns det ju mycket vi skulle kunna göra för att alla skulle få ha det lite bättre. Men då måste vi nog offra något, lite bekvämlighet, lite vilja, lite standard, lite pengar, lite tid och engagemang.
Och... jag är faktiskt inte bara egoistisk och lat. Jag bär även på en längtan. En längtan och en vetskap om vad det är jag egentligen vill göra här i livet, vad jag tycker är viktigt, vad som är värt att kämpa för.
Jag vet att vi är fler som gör det, bär på den där längtan om att göra världen till en bättre plats för fler människor.
" I ett gathörn såg jag en liten flicka,
Som stod i tunn klänning och frös
Utan hopp om att få en ordentlig måltid.
Jag blev arg och sade till Gud:
"Varför tillåter du detta?
Varför gör du inte något åt det? "
Gud hade inte talat till mig på en lång tid,
Men den natten, svarade han,
"Jag gjorde verkligen något åt det.
Jag skapade dig! "
Väntar vi oss att Gud ska ingripa medan vi själva sitter där i vårat överflöd utan lust att lyfta ett enda finger för att göra något för att andra ska få det bättre?
Vi KAN göra så mycket. VILL vi?
Jag vänder mig mest här till mig själv faktiskt; hur kan jag försöka uppmana/inspirera människor till att hjälpa andra om jag själv inte gör det?
Jag vill inte alltid. Jag kan vara lat, bekväm och egocentrisk. Jag tycker om att ha det bra och vill njuta för egen del.
Och så länge det är så att det är vår egen egoism som driver oss och inte välvilja mot andra människor så kanske vi ska vända blicken mot oss själva och fråga oss varför världen ser ut som den gör? Inte anklaga Gud. En Gud som de flesta inte bryr sig om så länge det går bra, sällan tackar, men om man ser hemskheter och orättvisor i världen, då skall Gud genast ha skulden för detta. Är det snarare en ursäkt för att på riktigt slippa ta sig an den jobbiga existentiella frågan om livet, döden, Gud, världen, verkligheten, orättvisorna?
Kanske är det så att Gud redan har skickat en lösning på problemen. Dig och mig! Människor med fri vilja, viljan att göra gott eller att göra ont, att hjälpa eller att inte hjälpa. Även om vi kanske inte skulle kunna lösa alla problem här i världen så finns det ju mycket vi skulle kunna göra för att alla skulle få ha det lite bättre. Men då måste vi nog offra något, lite bekvämlighet, lite vilja, lite standard, lite pengar, lite tid och engagemang.
Och... jag är faktiskt inte bara egoistisk och lat. Jag bär även på en längtan. En längtan och en vetskap om vad det är jag egentligen vill göra här i livet, vad jag tycker är viktigt, vad som är värt att kämpa för.
Jag vet att vi är fler som gör det, bär på den där längtan om att göra världen till en bättre plats för fler människor.
 |
| En bild från Grövelsjön. Bara för att jag älskar fjällen så mycket. |
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar