måndag 27 oktober 2008

man borde väl kanske göra ett blogg-inlägg om Håkan konserten ja va på i lördags, speciellt eftersom ja är musikaliskt obegåvad (& litre onintresserad om man jämför med de riktiga musik-entusiasterna) och därför sällan är på konsert.

men ja är inte dirket nån välsvarvad nöjesrecensent så de får bli en subjektiv kronologisk beskrivning:

jag & johanna var de som skulle dit. Båda var nog lite o-pepp efter fredagsfest och inte så många timmars sömn på ett bojsenburg-golv (på en madrass visserligen!). ja hittade en bok som var roligare än sömn "vad varje svensk bör veta" ja vill lära mig allt i den så ja kan bli bäst på TP. haha.
just de, de var håkan som skulle vara ämnet.
lite småtrötta var vi iaf, och väldigt mooooogna, himlade menande med ögonen när vi såg alla små fjortis-fyllon. Är man yngre än oss så är man för liten för att supa, är man äldre är man en pisnam vuxen-supare!
Innan håkan minglade vi lite, blev filmade av nån DT-reporter som vi trodde skulle fotografera så vi smajlar upp oss konstant i 20 sek medan han filmar. ja är nyfiken på resultatet.
jag kände mig verkligen som en gammal tant, förutom titta-snett-på-alla-som-är fulla hade ja knä-värk (förbenade snowbordknä!) och kände mest för att sätta mig på golvet.
Vi stog såklart inte längst fram eftersom vi är tråkiga tanter.
Äntligen, strax efter tio kom han med stort H iaf, och började spela. Då glömde man alla ålderskrämpor! Vi och han kom igång rikigt bra och allt kändes på topp, när brandlarmet gick efter ca 4 låtar. PISS. DRYGT. Vi måste gå ut, fast knappast nån kaos, lite läskigt nä'stan att ingen tar brandlarmet seriöst. så vi går ut i blåsten utan kläder. (ja vi var ju inte nakna, men utan ytterkläder) Försöker hålla värmen genom kropp-mot-kropp metoden med jojjsan.
Sen går alla in igen men måste vänta nästan en halvtimme innan de börjar spela igen. Tanten blir ännu tröttare.
Men sen kör han igång igen och det är bra, bra. Håkan är kanske inte min favoritartist på skiva, men superb live! bäst var Klubbland. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din, från nya skivan var också bland de bästa.
Betyg: 4,5 av 5.
Sen åkte vi hem och sov.

2 kommentarer:

Anonym sa...

det var väl en bra beskrivning, fast du glömde ju också tantfaktor att vi funderade på om det inte var lite farligt för öronen ;)

ia sa...

haha just de. ja då blev de ju ännu mera tant-varning på vårat konsertbesök. De är nog någon sorts 20-års kris vi går igenom och gör sig påmind.