måndag 1 augusti 2016

Semester - Att stå i tacksamhetsskuld till de som ordnat det så bra för oss

Oho, andra blogginlägget på två dagar, det här ledighetsmoodet med lite mer lös tid över hjälper verkligen min kreativitet :)

Det här med semester är ju en underbart finurlig uppfinning alltså! Jag njuter, och grämer mig lite smått över att det bara är en vecka till jag börjar jobba igen. Men, men, jag njuter av tiden som den är nu.

Från vår vandring, fotat av Mikael. 

Semester ja.
Jag tänker att det inte är en självklarhet, inte något att ta för givet. Dels för att jag själv jobbat hela somrar i många år, men framförallt för att semester inte är något allmängiltigt världen över. Jag tänker ofta på gruvarbetarna här i Falun, speciellt nu när jag bor så nära och ofta tar promenader runt koppargruvan. Jag tänker på hur de måste ha kämpat och slitit, på hur långa och hårda arbetsdagar det förmodligen var, hur mörkt, trångt, rökigt det måste ha varit att ha arbetat i gruvan. Fram tills förra århundradet var det nog ingen som kunde förstå hur bra vi skulle ha det idag, med fem hela veckors betald semester om året. Kunde de ens drömma om det, de som slet i gruvan eller andra industrier och kanske bara var lediga två dagar på ett helt år.

Jag tänker också på alla de människor världen över som just nu i år och idag inte ens skulle kunna drömma om att få ha semester. De som sliter hårt för dålig betalning under omänskliga arbetsvillkor. Alla barn som tvingas sluta i skolan för att hjälpa till med familjens försörjning. Alla flickor som tvingas lära sig om hemmets skötsel i tidig ålder och blir bortgifta, de som inte har någon möjlighet alls att bestämma någonting om sin egen framtid.

Det är en lyx att ha ett bra jobb med bra arbetsvillkor och en ännu större lyx att ha semester och få betalt för det.
När jag tänker på det här känner jag en stor tacksamhet och respekt för tidigare generationer som arbetat och stridit för arbetsrättsfrågor, de som stred för rätten att få bilda fackföreningar, de som strejkat och protesterat, de som kämpat för demokrati, allmän rösträtt och alla människors lika värde. De är lätt att glömma dessa kämpar där vi är idag och våra semesterbekymmer mest består i hur vädret ska bli, hur tiden ska räcka till och hur vi ska få pengar till den där ultimata drömresan.
Men utan de här tidigare generationernas kämpaglöd skulle vi inte ens ha de här bekymren att relatera till. Kanske skulle jag också gått till mitt arbete 12 timmar om dagen 363 dagar om året om inte generationerna före mig kämpat för bättre arbetsvillkor.
Hade inte direkt blivit någon Kebnekaisevandring då inte!

Jag kan känna lite sorg för det politikerförakt som råder idag. Visst, självklart ska man vara kritisk och granska de som har makten, visst finns det korruption och penninglystnad, visst finns det säkert politiker som försöker roffa åt sig hela kakan för egen del. MEN tänk om ingen engagerat sig politiskt i samhället? Tänk om tidigare generationer bara hade sprungit runt och letat Pokemons och jobbat på solbrännan? Var hade vårt samhälle varit idag då?
Jag säger: Hatten av för både tidigare generationer och de som idag engagerar sig, de som åtminstone försöker göra något för att förbättra det samhälle vi lever i. Jag beundrar människor som kämpar och står upp för det de tror på, de som faktiskt offrar lite av sin egen bekvämlighet för att göra något för att hjälpa oss, det stora kollektivet. Jag beundrar dem som faktiskt GÖR grejer istället för att bara ha stora och starka åsikter om saker och ting.


Ja, mitt ödmjukaste tack till er 1800-tals kämpar som har gjort det möjligt för oss att vara där vi är idag. Ni som gjorde det möjligt för mig att få ha semester. TACK. Jag skulle önska att ni hade sett oss idag, sett att ert slit gav resultat. Jag skulle önska att fler människor världen över fick den möjligheten som vi har här i Sverige idag.

Kärlek! /ia

Inga kommentarer: