Jag tänkte att nu kanske det är dags att sluta mummla och hymla om det där jag varit lite hemlighetsfull med de senaste månaderna. Typ HÄR och HÄR.
Det har gått undan på slutet, allt gick så fort och det känns upp och ner och konstigt och spännande och ledsamt på en och samma gång (ska skriva om mina blandade känslor inför detta i ett annat inlägg tänkte jag). Men mest spännande, tror jag.
Egentligen känner jag mig inte ens redo att skriva om det ännu, skulle vilja suga på karamellen ett tag till och berätta för alla de jag räknar som nära öga mot öga istället för att berätta om det på bloggen, men det är ju så snart att det inte ens riktigt finns tid för det.
Jag skulle personligen för min egen del också vilja suga på karamellen, låta det landa och smälta in men det känns inte riktigt som jag hunnit det heller, än iallafall, och nu är jag mitt inne i en massa förberedelser som måste fixas och det ganska illa kvickt.
Hursomhelst.
Jag ska åka till AFRIKA och arbeta som sjuksköterska där två månader i höst. Och som sagt, det gick undan när jag väl fick slutgiltiga beskedet så redan den 30 augusti (känns skitsnart ju!) så ska jag vara på plats. Jag ska till MADAGASKAR och arbeta för en amerikansk, kristen organisation som heter Mercy Ships och alltså är ett sjukhus på ett stort fartyg som lägger till i hamnar i olika länder och hjälper människorna där. (Läs mer på deras hemsida HÄR om ni är intresserade)
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hur gick då det här till?.
Har inte velat skriva om det så jättemycket på bloggen innan jag visste nånting men redan i januari i år började jag kolla upp möjligheterna att få åka med Mercy Ships. Jag kände till dem sedan länge och det var faktiskt en dröm redan innan jag pluggade till sjuksköterska att få göra detta, och att åka till Afrika har nog varit en dröm i iallafall 15 år.
Min plan från början var att använda min semester och åka cirka fyra veckor någon gång under våren eller sommaren, men det visade sig att minimumtiden för att få ansöka för att jobba som sjuksköterska var två månader. Så då lade jag det projektet åt sidan, tänkte att det skulle innebära en massa krångel med jobbet att få åka iväg i två månader samt att det kändes som lång tid att vara borta hemifrån.
Men den där längtan och drömmen i mig ville inte försvinna och det kändes som att det var en längtan nedlagd av Gud, det jag verkligen verkligen skulle vilja göra, och jag bad mycket över det, och så i mars/april nån gång sökte jag då ändå en tjänst som sjuksköterska på skeppet, i två månader, där det kunde bli nån gång mellan augusti i år till juni nästa år. Jag skrev i ansökan att jag behövde veta minst tre månader innan för att min arbetsgivare kräver det (jo, jag var beredd att säga upp mig om jag blev antagen, inte för att jag inte trivs på min nuvarande arbetsplats utan för att denna dröm och längtan är så stor).
I april fick jag veta att jag var antagen men inte när mellan augusti 2015-juni 2016 det kunde bli aktuellt för mig att åka. Men ändå väldigt glad och pirrig att det skulle bli av :) Pratade ändå inte så högt om det med alla eftersom jag inte visst när.
Sedan i juni när jag inte hört något på ett tag mejlade jag och kollade och då skulle jag inte få någon plats för att det var fullsatt, så jag hamnade på någon sorts reservlista (utan nån aning om hur stor sannolikheten var att jag trots allt skulle få en plats). Besvikelsen då, när jag trott att min dröm skulle gå i uppfyllelse, för att sedan inse att det inte alls var så, den var stor....
MEN knappt en vecka senare fick jag veta att det fanns en reservplats och att det alltså var redan nu i slutet av augusti. De ville ha besked fort, och ja allt gick undan, mitt beslut att ta denna plats, min ansökan om tjänstledigt som gick igenom (halleluja, det hade jag knappt vågat hoppats på!) - så det blir 6 veckors tjänstledigt och 2 veckors semester medan jag är där.
Det kan göra lite, lite ont i hjärtat att det är just i september och oktober jag ska vara borta eftersom jag älskar den svenska hösten, det är något av min favoritperiod på året MEN jag vågade liksom inte riskera att säga nej till den här reservplatsen och sen kanske inte bli erbjuden någon mer.
(Och JA det gör mycket ont i hjärtat att jag ska vara ifrån M i två månader, men det får också skrivas mer om i nått annat inlägg...)
Och tja... nu håller jag på att förbereda mig som bäst, det är ju som sagt var inte så jättelång tid innan jag åker, och det är visum, flygbiljetter, vaccinationer, försäkringar och allt sånt där som ska fixas....
Ja nu vet ni.
Drömmen, äventyret, det läskiga men spännande.
Det har gått undan på slutet, allt gick så fort och det känns upp och ner och konstigt och spännande och ledsamt på en och samma gång (ska skriva om mina blandade känslor inför detta i ett annat inlägg tänkte jag). Men mest spännande, tror jag.
Egentligen känner jag mig inte ens redo att skriva om det ännu, skulle vilja suga på karamellen ett tag till och berätta för alla de jag räknar som nära öga mot öga istället för att berätta om det på bloggen, men det är ju så snart att det inte ens riktigt finns tid för det.
Jag skulle personligen för min egen del också vilja suga på karamellen, låta det landa och smälta in men det känns inte riktigt som jag hunnit det heller, än iallafall, och nu är jag mitt inne i en massa förberedelser som måste fixas och det ganska illa kvickt.
Hursomhelst.
Jag ska åka till AFRIKA och arbeta som sjuksköterska där två månader i höst. Och som sagt, det gick undan när jag väl fick slutgiltiga beskedet så redan den 30 augusti (känns skitsnart ju!) så ska jag vara på plats. Jag ska till MADAGASKAR och arbeta för en amerikansk, kristen organisation som heter Mercy Ships och alltså är ett sjukhus på ett stort fartyg som lägger till i hamnar i olika länder och hjälper människorna där. (Läs mer på deras hemsida HÄR om ni är intresserade)
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hur gick då det här till?.
Har inte velat skriva om det så jättemycket på bloggen innan jag visste nånting men redan i januari i år började jag kolla upp möjligheterna att få åka med Mercy Ships. Jag kände till dem sedan länge och det var faktiskt en dröm redan innan jag pluggade till sjuksköterska att få göra detta, och att åka till Afrika har nog varit en dröm i iallafall 15 år.
Min plan från början var att använda min semester och åka cirka fyra veckor någon gång under våren eller sommaren, men det visade sig att minimumtiden för att få ansöka för att jobba som sjuksköterska var två månader. Så då lade jag det projektet åt sidan, tänkte att det skulle innebära en massa krångel med jobbet att få åka iväg i två månader samt att det kändes som lång tid att vara borta hemifrån.
Men den där längtan och drömmen i mig ville inte försvinna och det kändes som att det var en längtan nedlagd av Gud, det jag verkligen verkligen skulle vilja göra, och jag bad mycket över det, och så i mars/april nån gång sökte jag då ändå en tjänst som sjuksköterska på skeppet, i två månader, där det kunde bli nån gång mellan augusti i år till juni nästa år. Jag skrev i ansökan att jag behövde veta minst tre månader innan för att min arbetsgivare kräver det (jo, jag var beredd att säga upp mig om jag blev antagen, inte för att jag inte trivs på min nuvarande arbetsplats utan för att denna dröm och längtan är så stor).
I april fick jag veta att jag var antagen men inte när mellan augusti 2015-juni 2016 det kunde bli aktuellt för mig att åka. Men ändå väldigt glad och pirrig att det skulle bli av :) Pratade ändå inte så högt om det med alla eftersom jag inte visst när.
Sedan i juni när jag inte hört något på ett tag mejlade jag och kollade och då skulle jag inte få någon plats för att det var fullsatt, så jag hamnade på någon sorts reservlista (utan nån aning om hur stor sannolikheten var att jag trots allt skulle få en plats). Besvikelsen då, när jag trott att min dröm skulle gå i uppfyllelse, för att sedan inse att det inte alls var så, den var stor....
MEN knappt en vecka senare fick jag veta att det fanns en reservplats och att det alltså var redan nu i slutet av augusti. De ville ha besked fort, och ja allt gick undan, mitt beslut att ta denna plats, min ansökan om tjänstledigt som gick igenom (halleluja, det hade jag knappt vågat hoppats på!) - så det blir 6 veckors tjänstledigt och 2 veckors semester medan jag är där.
Det kan göra lite, lite ont i hjärtat att det är just i september och oktober jag ska vara borta eftersom jag älskar den svenska hösten, det är något av min favoritperiod på året MEN jag vågade liksom inte riskera att säga nej till den här reservplatsen och sen kanske inte bli erbjuden någon mer.
(Och JA det gör mycket ont i hjärtat att jag ska vara ifrån M i två månader, men det får också skrivas mer om i nått annat inlägg...)
Och tja... nu håller jag på att förbereda mig som bäst, det är ju som sagt var inte så jättelång tid innan jag åker, och det är visum, flygbiljetter, vaccinationer, försäkringar och allt sånt där som ska fixas....
Ja nu vet ni.
Drömmen, äventyret, det läskiga men spännande.
 |
| En Instagram-semesterbild på det... Den dagen och kvällen var ljuvlig och magisk. Och tröttsam i benen :) |
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar