--

”Scared of Lonely”

Många som går och nynnar på den nu. Men jag tror det är nått mer än så. Jag tror att många känner precis så. Rädda för ensamheten. En vecka kvar. Och sen ska vi lämna Betel. Lämna vår nyfunna familj. Vissa tillbaka till en trygg verklighet. Andra tillbaka till osäkerheten. Vissa inte tillbaka alls, utan bara till början på nått nytt.

Och vi vill blunda för det faktum att snart är det slut. SLUT. Men det är så det måste vara. Hur skulle annars nått nytt kunna ta sin början? Och även om vi säger att vi ska hålla kvar, i detta, så kommer saker att förändras. Mer eller mindre. Till det bättre eller till det sämre. Eller bara till nått annorlunda.

Man måste välja. Våga välja det bra, det goda. Och acceptera. Att det inte kommer finnas någon Betel-vardag längre. Att det kommer komma många gråa dagar. Men också mycket fint. Jag laddar upp. Inför kampen. Kampen att må bra. Och mitt i allt, den största rädslan: rädslan att bli ensam.

Scared Of Lonely.



Och man kan va ensam. Även när man befinner sig här, omgiven av människor och så nära någon, rent fysiskt. Ändå långt borta. De dagarna orden inte når fram till varann.
Den känslan försökte jag en dag beskriva – med ord.



Skuld och monster
Monsterskuld
Skuldmonster

En stängd dörr.
Och du är en vägg.
Och jag är en vägg.
Orden stutsar döda emellan. Faller platt till marken. En nästan-död fisk tar ett sista kippande andetag. Sprattlar till lite. Men så, likafullt död. Når inte fram. Kastar våra försök till ord emot varann.
Tomma ord, tomma hjärtan.

Med en monstersmärta.
Och en monsterskuld.

När man var fem så trodde man att mamma och pappa kunde jaga bort alla monster under sängen.
Men dom var med och skapade nya.
Och nu skapar jag mina egna.

En röst som viskar:
Du är väl inte mörkrädd?
- Nä, bara monster rädd.
Gud som haver barnen kär, kan du snälla hjälpa mig att döda dom där monstren litegrann.




Jag njuter av fantastiska dagar.
Jag älskar den här staden, med det här vädret, med de här vännerna, med Gud.
I kväll var det en fantastisk dansföreställning. Jag är berörd. Därav skrivlust. Nu ska ja filosofera vidare om detta Betel-år. Vem vet, det kanske blir en text av det med så småningom.

See ya!

/ia.