""

har nästan vart vaken i 12 timmar nu, så de kanske är dags att gå och lägga sig igen.
idag har jag gjort i princip en vettig sak: åkt längdskidor. underbart! jag & min kropp älskar träning, så äre bara.

inte ett sms, inte ett telefonsamtal och i princip bara snackat med mamma & pappa. vissa dar kan ju sånt kännas deprimerande, men ibland är det bara Skönt!
men imorn är de dags att va icke-folkskygg igen, då ska ja springa runt i Falun lite, shoppa lite kan tänkas och fika med Serena. de blir bra!

återupptäcker gamla favoriter när ja är här hemma, L.W och Kent och sånt.
lånar en liten text av Lars W. denna dag. Lyssna på låten vänner, den är bra.

Nu sitter han och sjunger igen;

skämt ur sin skrattande dvala.

Och du ber honom tystna igen,

och låta händerna tala.

Och han ler och förvandlas som pojkarna gör,

när inget finns att teatra inför.

Och han tror han är förälskad igen.

Det är så mycket i skallen.

Men när Du säger: God natt kära vän,

står Du påklädd i hallen.

Och Du går och han krymper, som pojkar blir

små

när dom är nakna med kläderna på.

För Du

såg mer än min fåfängs gitarr.

Du slet av en dräkt av en narr.

Och lät mina bjällror få falla.

Som nu

när teater känns något befängt;

i gryning när krogen har stängt

faller bjällror från alla.

Men mörkret faller bittert igen.

Så han skrattar med ljuset.

Du gråter i tystnad igen,

med alla häxor i huset.

Och han ringer och säger; Det mörker Du ser

gör att stjärnorna märks lite mer.

Så, han sjunger sina sånger igen.

Och Du ler åt hans iver.

Och när Du säger; Det ljusnar min vän,

ja då sitter han redan och skriver:

Ljuset blir större när natten tar form,

och värmen blir mer värd i storm.

Och Du

tog del av min fåfängs gitarr.

Du skratta' med enfaldens narr;

två clowner som vråla' i natten.

Som nu

när teater känns mer relevant;

när det enda är mörkt som är sant

förstår jag dom flyende skratten.

/ia.