Är det inte bara tråkigt i kyrkan?

Hos gemene man kan nog det där med att gå till kyrkan kopplas samman med bland det mest tråkiga man kan göra. Långtråkigt och meningslöst.
Och kanske är det den bilden man applicerar även på de som är kristna, de kanske tror att vi 'måste' gå till kyrkan just för att vi kallar oss kristna men att vi egentligen också tycker att det är långtråkigt och meningslöst. Men att vi typ går dit på tvång för att det är något som hör till...?


Men för mig är det inte så.
Jag ser mina kyrkbesök som en livsinjektion. En injektion av liv.


Jag blir påfylld. Jag blir glad. Jag blir lugn. Jag blir fylld av energi. Jag blir hoppfull. Jag blir positiv. Jag blir inspirerad.


Vill bara förmedla att det är den bilden och synen på kyrka som jag har. Inte något tråkigt som är ett måste. Eller jo, det är ett måste; ett måste för att jag skall må bra.


(Blev ju mycket tal om kyrka här och det är ju egentligen inte själva intuitionen i sig, platsen, byggnaden som är det viktiga. Det är ju att möta andra troende, mina systrar och bröder. Att bli uppmuntrad och styrkt. Och i slutändan handlar det ju om att möta Gud. Och att faktiskt se vad han gör i våra liv, i våran stad, i vårat land och i denna värld.)


Jag är glad och tacksam för kyrka!

Kyrkan jag går i ser ut såhär

Kärlek! /ia